Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kandidatstudier och kamratliv i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
jag nog börjat studera filosofi, men nu är han ju för alltid bärgad undan de kristne,
som ansåg honom för en ’fritänkare’, och filosoferna som var ursinniga, emedan han
bröt med Boströms system —»
Naturligtvis blev jag snart föremål för formlig bearbetning från
verdandistgängets sida. Deras omvändelseförsök skulle kanske lyckats till
en tid, om man inte hade varit så opsykologisk att i min egen närvaro
diskutera metoderna, som var alltför enkla för mig. För dessa Hjalmar
Öhrwalls och Knut Wicksells lärjungar gällde det bara att beröva mig
vördnaden för bibeln. Man satte i mina händer en mycket spridd bibel-
parodi av Wicksell, så pass i stil med Fjellstedts bibelverk att studenter,
som provat den på sina städerskor, stundom fann att den fullt ut ansågs
kristlig. Den hette »Tant Malins berättelser ur bibliska historien, för
snälla barn, utgivna av Ign. L. Klipping, kyrkoherde i Bondpine och
Fårvalla församlingar». Där fanns bland annat en efter mätningar gjord
jämförelse mellan den ryktbara ångaren Great Eastern och Noaks ark,
m. m. i samma stil.
Jag fann snart att den norska och danska litteraturen, särskilt Kielland,
Drachmann och J. P. Jacobsen, gick bra mycket intelligentare till väga.
Brandes fick jag göra en första bekantskap med under de upprörda
dagar (den 6—9 mars 1889), då han i Uppsala höll föredrag om
Heine. Jag gjorde därvid den förödmjukande upptäckten, att jag visst
inte hade så lätt att förstå danskt talspråk, som jag inbillat mig att jag
hade, därför att jag i barndomen hade kunnat läsa danska. Av Brandes
första föredrag begrep jag inte mer än hans tyska Heine-citat. För res-
ten fick jag den mest levande antipati mot hans utseende och gester och
egenkära leende, och Gerda Lundberg ooh jag kom sedan rätt bra överens
i uppfattningen att han såg ut som en överciviliserad apa med det tjocka
håret utskjutande över pannan. Med hans böcker om Tegnér och Kierke-
gaard gjorde jag bekantskap redan samma år, och sedan kom hans
»Hovedstrømninger», som jag läste med stort nöje. Men de förlorade snart
för mig något av sin originalitet, när jag upptäckte hans läromästare,
nämligen Taine, vars »Histoire de la littérature anglaise» verkade origi-
uell, vilket inte Brandes gjorde. En tid hade jag de tjocka banden av
Taines litteraturhistoria liggande som underlag till ett Thorvaldsens
Kristushuvud på min bokhylla. Gerda skrattade åt den egendomliga
sammanställningen, men då blev jag allvarsam och sade någonting om
att Kristus nog kunde trampa på värre potentater än Taine !
I maj 1890 läste jag Jacobsens Niels Lyhne, och därefter fick jag
snart en upplevelse som bra mycket liknade en omvändelse. En kväll då
jag höll på att klä av mig, blev jag helt enkelt sittande på en stol inför
en tanke som slog mig, nämligen att Jesu ord »Jag är uppståndelsen
och livet» i själva verket var något så enastående, att om någon histo-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
