Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Norgeresan och Kvinnliga studentföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämning, som de redan fått under en gemensam middag. Det var med
nätt nöd vi kunde klara oss från de kladdiga gubbarna, som ville hålla kvar
»sina unga nordiska kamrater». Dagen därpå läste man i Morgenbladet,
att stiftsprosten N. N. vid 1/2 3-tiden hade »nedkallat Guds välsignelse
över den församlade ungdomen», som vid det laget säkerligen ingenting
begrep.
*
Det kunde nog inte hjälpas, att en längre Barkarövistelse efter min
Norgeresa måste komma att kännas grå och trist, men nu var det beslutat
att jag skulle läsa hemma under höstterminen 1891. I det fallet blev dock
den terminen tämligen bortkastad: jag behövde både lärare och kamrater
omkring mig för att kunna planera mina studier. I mitt pedantiska
svärmeri för kronologisk ordning genomgick jag med fullkomligt onödig
noggrannhet Styffes »Bidrag till Skandinaviens historia», där drottning
Margaretas räfstetingslängder erbjöd ett visst intresse genom att jag där
återfann några kända bynamn från vår socken i 1300-talsskepnad. Inte
heller Starbäcks stora svenska historia var i stånd att sätta kött på dessa
torra ben. Reuterdahls tunglästa kyrkohistoria och
Montelius—Hildebrands Svenska medeltiden i »bolagshistorien» var då givetvis ett
bättre val.
Vad beträffar lättare lektyr, var jag numera konsekvent i att undvika
struntsaker. Den norska hade dominerat alltifrån sommaren 1890, men
Herman Bangs »Haablöse Slægter» och Kierkegaards »Sygdommen til
Döden» föll också i mina händer, fast utan att göra starkare intryck. Sak
samma med »Den siste atenaren», som jag felaktigt uppfattade som plagiat
på Kingsleys Hypatia, som jag nyss läst och beundrat. Genom inflytande
från Clara och kanske ännu mer från Polly kom Dumas d. ä., Daudet,
Victor Hugo och Zola i mina händer. Av engelska böcker fann jag endast
Dickens »Oliver Twist» och Washington Irwing. Men alltjämt spårar
jag Pollys inflytande i de många norska realistiska böckerna, t. ex.
Kristian Elsters »Farlige folk», vars titel på svenska försimplats till
»Farliga karlar».
Under hösten i Barkarö var jag för övrigt träget sysselsatt med
utarbetandet av min norska reseskildring, som enligt avtal med Hellberg skulle
in i Karlstadstidningen. Min journalistdebut strandade emellertid på mitt
kronologiska pedanteri. »Maggan» ville att jag till en början skulle skicka
honom en smakbit, som kunde verka uppiggande på läsarna, medan jag
däremot envisades att börja med en inledning i den mest gravitetiska stil.
Min Norgeskildring fick i alla fall användning som föredrag i Gävle och
på Stockholms kvinnoklubb samt som en längre artikel i Dagny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Jan 9 14:55:55 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/trotsig/0091.html
