Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norgeresan och Kvinnliga studentföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IT "—sil—––––– (id
f fei **! il
LYDIA WAHLSTRÖM
i halvslummer med sin stora katt tvärs över bröstet. Och beträffande
husets senaste Sankt Bernhardshund brukade han alltid säga, att man i
hundens närvaro inte borde tala om hans död, för det begrep han gott.
Men Frithiof Holmgren var inte bara vetenskapsman utan också skald,
och jag blev mäkta häpen, när någon en vårdag vid middagsbordet bragte
»svartbäcksgubbarna» — de lossnade isstyckena i Fyris — på tal och
professorn utbrast, att det nu var flera år sedan han sett dem ... Då hade
jag haft lust att citera hans egen kända vers :
Men följer du mig i spåren
dit helst mina drömmar nå,
till bäckarnas språng om våren
när isarna börja gå,
när vaknande krafter unga
få luft ur naturens lunga —
då skall du mig bäst förstå.
Han har verkligen skrivit saker, som man aldrig glömmer, t. ex. de
löpande rimmen »endast dåranna Bygga dammar av is om vånarna», som
den radikala ungdomen gärna citerade.
I en anteckning om året 1892 skriver jag, att det »måhända varit det
lyckligaste jag hittills haft» ! Vårterminen arbetsam och glad, endast störd
av mitt förhållande till Holmgrens, »där jag inte bar mig bra åt». — De
orden gällde främst den hänsynslöshet, jag ibland kunde visa mot folk jag
hade antipati mot. Bland de många inackorderingarna fanns en viss baron
som ibland kunde göra mig ursinnig genom att med läspande kolings-
stämma säga försmädligheter om religion. Jag som aldrig haft jämnåriga
syskon, kände mig också mången gång mer retad över syskonkäbblet än
det var värt. Så gott som alla barnen var utpräglade personligheter, men
hälften av dem var Holmgrenar och hälften hade det Tersmedenska arvet.
»Bonden går inte ur i tredje led», sade Gunnar en gång, när han fått före-
bråelser av modern för bristande hövlighet. Två professorer, två över-
ingenjörer och en kommendör är emellertid ingen dålig meritlista inom
en familj. Men med tarvlig mat och tarvliga kläder var de uppfostrade,
och känslosamhet vankades aldrig. Kritiken vaknade tidigt, och sjuåring-
en, den yngste, betvivlade redan allt som han inte kunde begripa, både
änglarnas existens och stavningen av och!
Det var kanske icke en tillfällighet, att Kvinnliga studentföreningen
grundades under min vistelse hos Holmgrens. När jag tänker tillbaka på
80- och 90-talens Uppsala, ser jag det draperat i en »respectability», som
tävlar med den tidigare victorianska i England. Även om det inte var
så galet som ett årtionde förut, då Sveriges första kvinnliga filosofie dok-
tor, Ellen Fries, kan sägas ha varit nästan »infamt påpassad» av ängsliga
föräldrar och konventionella Uppsalatanter, så fick nog också vi, 90-
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
