Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norgeresan och Kvinnliga studentföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HTTTr TTYTTT’Ts
och
fart
uns
91
KVINNLIGA STUDENTFÖRENINGEN
student i tidningen Akademische Blätter i Leipzig. Författaren i fråga —
den tyska tidningen döpte honom i all oskuld till »Syndbeck» — hade
under vistelsen vid ett tyskt universitet blivit anstucken av nazismens
föregångare, som då kallades »pangermanism», och gjorde Skandinaviens
kvinnliga studenter den äran att framställa dem som ett samhällsvådligt
element: vi »svärmade omkring på gatorna» (femton stycken) och för-
dunklade das ewig Weibliche »mit Pincenez, kurzgeschorenen Haaren
(som ingen enda av oss hade) und einem krummen Rücken». — När
författaren vidare påstod, att han kände ett universitet, där kvinnliga
studenter kunde föra »ett Seine-babyloniskt leverne», d. v. s. sitta och
dricka till sent på nätterna med manliga kamrater, låg det nära till hands
att anta, att han härmed åsyftade Uppsala. Det var denna insinuation som
gjorde, att först studentkårens ordförande, Nathan Söderblom, och därpå
en del universitetslärare fann skäligt att gendriva påståendena: själve
rector magnificus skrev till Akademische Blätter i saken. Och tidningen
svarade med en liten ursäkt, som slutade med ett: »Wir verbeugen
ritterlich vor der svenska flicka.»
Så hade vi som »kår» utstått vår första lilla offentliga förföljelse
fått vår första mention honorable, vilket naturligtvis bidrog att ge
åt vår då redan grundade, men ännu mycket svaga organisation. Uppsala
kvinnliga studentförening hade nämligen blivit grundad redan föregående
termin den 20 mars 1892. Det första initiativet togs inom en krets av
åtta studentskor, som brukade råkas i inre rummet av Törnblads kon-
ditori vid Ö. Ågatan och diskutera kamratfrågor utan ordförande, d. v. s.
på det sättet att den som skrek högljuddast någorlunda lyckades över-
rösta de andra. Bland de åtta befann sig sedermera dr Gulli Petrini och
fruarna Signe Trygger, Ellen Nordenstreng och Gerda Hellberg, senare
känd som ordförande i Karlstads länsförbund av d’en kvinnliga rösträtts-
organisationen. Det var egentligen den sistnämnda som starkast yrkade
på bildandet av en förening, fast den grundades under mitt ordförande-
skap. Det första officiella sammanträdet hölls i en sal i en lägenhet Fyris-
gatan 3, där en av medlemmarna då bodde. Rummet var blott till hälften
uppeldat och så knapphändigt möblerat, att några av deltagarna i brist på
annan sittplats satt uppkrupna på det stora bordet i salens mitt.
Under tiden förut hade man fört långa debatter om föreningens be-
hövlighet, d. v. s. om den skulle skada vårt deltagande i nationslivet och
andra sammanslutningar. Den farhågan visade sig dock snart alldeles
ogrundad, och behövligheten av en särskild sammanslutning för de kvinn-
liga studenterna har inte jävats under åren. Den behövs nog lika länge
som isoleringen mellan könen alltjämt håller i sig inom det politiska och
sociala livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
