Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norgeresan och Kvinnliga studentföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
namn som akvarellmålare. Dessa älskvärda ungdomar med starka and-
liga intressen har hos mig efterlämnat idel glada minnen. Vi kuskade om-
kring på släde eller trilla mellan Barkarö, Askö, Tidö och Västerås och
höll »gask» i Sundinska parken eller fångade kräftor på Tidö. Till »har-
ungarna» hörde också vår landsman och min historiekamrat Rikard Nor-
din, sedermera lektor och tidningsman, och lärarinnan i franska vid det
nybildade Uppsala enskilda läroverk, Anna Eriksson, som passade ihop
med »harungarna» genom sina konstnärliga intressen. Hösten 93 införde
hon mig både i sin skola och sitt inackorderingshem. Som gift med pro-
fessorn i astronomi, Östen Bergstrand, bror till min studentkamrat Lilly,
blev hon sedermera stadigvarande Uppsalabo.
Min födelsedagsbjudning i prästgården den 28 juni 1891 fick tillök-
ning av ett par skolkamrater, av vilka Robbie Wikström och Eva Braun
stannade rätt länge. Över huvud visade mina föräldrar en nästan obe-
gränsad gästfrihet mot mina kamrater. Så har jag i juli 1890 antecknat :
»Gulli här — gräl», och under pingsten 1892 hade jag som gäst den
sedermera som politiker och läkare ryktbara Ada Nilsson, som jag kom-
mit i en kort men livlig beröring med under hennes medikofilartid i
Uppsala. Robbie, sedermera professorska och tandläkare i Helsingfors,
har jag aldrig släppt kontakten med. Henne karakteriserade jag inte så
oävet i en vers om fjärde ring:
Med bruna ögon, rosig kind och leendet kring munnen
är Robbi lycklig som ett barn, när läxans tid är svunnen.
Eva Brauns snabba rörelser och orientaliska färger gav henne i kam-
ratkretsen många smeknamn — Miss Black, Jappy, Tattarungen och
Kaninen. När Eva blivit stamgäst hos oss om somrarna, började vi
vanligen dagen med en hambo på vinden, och det var egentligen hennes
förtjänst, om jag slutligen lärde mig dansa skapligt, fast jag aldrig gått
i en annan dansskola än hos Brulins, där man dock mest hade äldre
danser. — Sommaren 92 avbröts min Barkarövistelse genom en tripp ned
till Västergötland, först för flera veckor på Almeryd och sedan för kor-
tare tid hos Ada Nilsson och Polly på Eidems lantställe vid Foglavik
nära Herrljunga.
Ada Nilsson bodde med sina systrar för sommaren på en gård i deras
hembygd i Toarps socken i en av Västergötlands vackraste trakter. Vi
fortsatte här, fast bara under mera ohämmade former, vårt glada liv
från senaste pingsten i Barkarö, då vi sett Gustaf von Numers lustspel
»Bakom Kuopio» i Västerås och dansat på Barkarö Gård. Men i Toarp
vankades äventyr av en sort som jag sällan varit med om, nämligen kräft-
fångst — 1172 tjog på tre timmar — vidare simning direkt från roddbåt
på öppna sjön, en middag på Ulricehamns sanatorium, två dansbjud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
