Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norgeresan och Kvinnliga studentföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
jag en gäng på nyåret i Gävle höll föredrag på KFUK över min Norge-
resa, var jag en smula hes, vadan mina vänner välvilligt placerat ett
grönt glas med varm punsch framför mig, vilket förrådde sig genom
lukten, så att de dygdiga lärarinnorna efteråt fattade misstankar mot några
säkert lika dygdiga ynglingar från KFUM, som kommit dit i egen-
skap av sångare. Gävleposten hade förut reklamerat för mitt föredrag
genom en notis av följande lydelse: »Fröken Wahlström är genom sina
släktingar känd här i staden.»
Över huvud blev jag särdeles bortskämd av alla dessa lärarinnor, som
jag döpte till »generalstaben» efter »generalen», skolföreståndarinnan Ka-
rolina Själander. Hon var ståtlig och intelligent, med rätta beundrad även
av sina manliga timlärare. Bland dem befann sig författaren Pelle Ödman,
som när han en gång fått bannor för bristande punktlighet lär ha
utbrustit : »Fröken är värre än sju karlar !» Ända in på tjugutalet, då
statsläroverken först öppnades för flickor och det bara i Malmö och Göte-
borg fanns flickskolor med studentexamen, strömmade de flesta kvinnliga
eleverna till Stockholm, så att våra flickskolor fick en ganska god inblick i
landsortsskolornas betygsättning. Och härvid tog flickskolan i Gävle av-
gjort priset framför dem alla.
I augusti 1893 inträffade emellertid en brytning mellan min svåger och
mig, som jag bar största skulden till, och så avbröts min vistelse där för
hela sex år. I september hamnade jag sedan i Uppsala med ett nytt mat-
lag och en timlärarbefattning vid samskolan.
Från Holmgrens hade jag vårterminen 93 flyttat till fru Solander,
Sysslomansgatan 9 snett emot Västmanland-Dala nation. Hon höll matlag
för sju stycken manliga jurister från olika nationer. (Kvinnliga jurister
fanns den tiden bara en, fast ett lejon, nämligen Elsa Eschelsson, som då
nyss hade tagit sin juris kandidatexamen och, tämligen isolerad från kam-
ratliv, fortsatte vidare till doktorsgraden.)
Fru Solander var änka efter en rektor i Umeå, vars minne hon dyrkade
med exalterad sorg. Hon var en mörk, vacker, orolig människa, som såg
livet i svart, tillhörde Uppsalas konservativt kristliga kretsar och föga
lämpade sig för ungdom. Utom jag bodde i fru Solanders våning endast
en kvinnlig student, nämligen Kerstin Hård af Segerstad, som sedan blev
fil. dr i franska och amanuens vid Kungliga biblioteket och för en tid
också redaktionssekreterare i Ord och Bild. Hon var en egendomlig na-
tur med både humor och satir och kom sedan Söderbloms nära under
längre vistelser i Paris. Men till vårt gäng hörde dock två kvinn-
liga romanister, som bodde på andra håll. Först min gymnasiekamrat
Alice Thunberg, som blev fil. kand, och lärarinna vid Uppsala enskilda
läroverk. Hon var en originell begåvning och en fin karaktär, varför hon
flitigt anlitades som biktmor för både manliga och kvinnliga kamrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
