Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärne och Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
lät nästan som om han hyllat den hos svenska män av hans generation
övliga uppfattningen av romanläsning som kvinnfolksgöra. På tal om
Jakob Ahrenbergs då mycket lästa politiska roman, »Familjen på Haapa-
koski», antydde han t. ex. att han lät sin fru läsa sådant som han själv
inte hade tid med. Känt är också hans svar till Ellen Key, som undrade
om hon i ett av sina uttalanden missuppfattat honom: »Ja, det har fröken
visst, men det gör rakt ingenting...»
På Historiska föreningen vågade jag rent av snart delta i diskussio-
nerna, fast jag vanligen var ensam kvinna där. På sin höjd kunde jag
någon gång ha Anna Forsell i sällskap. En gång tordes jag till och med
hålla tal för avgående klubbmästaren, och en gång fick jag vinkar och råd
av Hjärne angående mitt val av ämne för licentiatavhandling. Sommaren
93 hade jag åtagit mig att ordna handskriftssamlingen på det Cronstedtska
fideikommisset Fullerö i vår socken, och då jag där hittade papperen
rörande Duvalls beskickning till Norge 1787, kom jag att till ämne
välja Sveriges förhållande till Danmark 1788—89, som också blev ämne
för min doktorsavhandling. Nu blev det biblioteksstudier i Gustav III :s
historia och den därmed sammanhängande revolutionshistorien, och under
följande år, 1894, var jag upprepade gånger i Stockholm för studier på
Riksarkivet, som behövdes till komplettering av de i Uppsala befintliga
Gustavianska papperen. Med Karl Hildebrands råd uppsatte jag snart min
historiska litteraturförteckning, som blev rätt vidlyftig.
Hjärne kunde också konsten att sysselsätta mig med alla slags föredrag
både på Historiska föreningen och seminariet. Han hade den alldeles rik-
tiga uppfattningen, att när det gällde högre studier just de skriftliga upp-
satserna gav bättre föreställning om lärjungens ståndpunkt än tentamina
kunde göra. Där var engelska nyutkomna arbeten att referera: ett om
vikingatiden och ett om Gustav III, men lite längre fram fick jag redo-
göra för Anna Hudes doktorsavhandling om en dansk statsförfattnings-
fråga, som skaffat henne Köpenhamns universitets stora guldmedalj.
Dessutom fick jag skriva en seminarieuppsats om katolska reaktionen, som
gav mig min första bekantskap med katolsk historieskrivning och med
Rankes »Die Römischen Päpste», som nästan försatte mig i hänryckning.
Ännu ett par vetenskapliga arbeten hade samma verkan på mig. Det ena
var Hans Forssells »Sveriges inre historia under Gustav I», där stilen
gjorde det torra ämnet till en upplevelse, och det andra var Hjärnes
långa uppsats »Skandinavisk laghistoria» i Svensk tidskrift 1876. På mina
elever har jag sedan kunnat göra liknande erfarenheter. Närhelst unga
historiker av det temperamentsfulla slaget får i sina händer denna
avhandling om ett nog så abstrakt och tungt ämne, är det än i dag som
om det sprunge gnistor därur.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
