Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärne och Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNE OCH SÖDERBLOM
ståndpunkt. Han var nu ytterst populär inom Uppsalakretsar, och man
fick överallt höra hans lov sjungas i höga toner.
Enda missljudet berodde på hans »radikalism» som teolog: man hade
ju goda skäl för en viss förmodan, som snart bekräftades genom ett par
småskrifter, att han var starkt besmittad av både Ritschl, Harnack och
Wellhausen — dogmatikens, kyrkohistoriens och bibelkritikens liberala
målsmän på denna tid. För mig innebar nu detta ingen anledning till
rädsla — snarare tvärtom. Det var just då, som den s. k. apostolicum-
striden pågick i Tyskland, där de teologiska studenterna uppmanat Har-
nack att föreslå en för nutiden lämplig formel att begagnas vid guds-
tjänsten som ersättning för den apostoliska trosbekännelsen. Vår bekant-
skap började egentligen med att Söderblom lånade mig en del av de tyska
broschyrerna i frågan, som vi sedan ivrigt diskuterade, och dessa samtal
(åren 1892—93) verkade på mig som en befrielse från den mera orto-
doxt pietistiska åskådning, vari jag — liksom han själv — blivit upp-
fostrad. Och hans auktoritet styrktes snart för mig genom hans förhål-
lande till Harald Hjärne. Sedan kom ju också hans uppträdande till hjälp
för de kvinnliga studenterna, varom jag förut talat.
Det kunde ju anses naturligt, om lekmän och ungdomar sympatiserade
med den unge representanten för »farliga» åsikter, men även de äldre teo-
logerna, inte minst den utpräglat peitistiske, mystiskt fromme Rudin,
som gärna rannsakade sina lärjungars själar, måste falla till föga inför
detta alltuppslukande religiösa intresse, även om det var mera kulturellt
färgat än Rudin själv egentligen skulle ha ansett tillrådligt. Som Söder-
blom en tid åt middagar hos Rudin, var han en gärna sedd gäst vid Rudins
söndagsmottagningar, där professorn ofta bragte alla slags ämnen på
tal, men hade svårt att få samtalet riktigt i gång. Då kunde Söderblom
sätta fart i ett stagnerande samtal genom att halvt okynnigt, men alltid
med djup mening bakom, kasta ut någon liten brandfackla i det blyga
sällskapet. Jag ser honom framför mig en dylik kväll, i en ställning som,
redan den, utgjorde en omedveten protest mot den omgivande huvud-
hängarminen och gudsnådligheten, nämligen grensle över en stol med
armarna över stolsryggen. »De kom ju med rena mytologien», utbrast
han dagen därpå om samtalet — det hade bl. a. rört sig omkring den då
mycket uppmärksammade helbrägdagöraren Stockmayer, som nyss besökt
Uppsala och hållit ett par bibelförklaringar där.
Åtskilliga år senare, då jag just startat de kvinnliga Uppsalastudenter-
nas bibelkretsar, fick jag besök av en ung teolog, som — enligt vad jag
visste, av mycket personliga skäl — förklarade sig önska »ett närmare
samband mellan manliga och kvinnliga studenter». Men hade det någon-
sin funnits ett sådant, så var det 1892—93, då några av »våra flickor»
rätt flitigt brukade sällskapa med Nathan Söderblom och hans kamrater.
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
