Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärne och Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNE OCH SÖDERBLOM
Den profetia, som här gavs, blev knappast uppfylld. Fredrik Fehrs
och Sam Fries’ polemiska banbrytargärning blev aldrig Nathan Söder-
bloms. Snarare skulle man kunna på hans uppgift tillämpa vad skalden
låter Karl IX profetera om sin son, som skulle förlika sinnen
1 och hälsas stor utan svåra minnen,
i
Ärkebiskop Sundberg, den gamle världslige politikern, yttrade en gång
då Söderblom var nybliven legationspredikant i Paris, till hans företrä-
dare det mångtydiga omdömet : »Han är en mycket korrigibel ung man.»
Omdömet kan ha varit fullt riktigt utan att däri behöver ligga någonting
förklenande, ty Söderbloms livsgärning måste till följd av hans kynne
icke bli ett särläggande utan snarare ett sammanförande av det olik-
artade, och han blev tidigt skolad för en ekumenisk gärning.
Prästvigd efter examen, fick han sin första tjänstgöring som hospitals-
predikant i Uppsala. Alice Thunberg och jag hälsade på honom därute,
där hospitalets bibliotek var hans kolossala arbetsrum. Det var under
denna tid han en gång besökte mig strax efter att ha givit nattvarden
åt en ung döende teolog, som också var hans nationskamrat. Det var då
jag första gången såg Nathan Söderblom stilla, gripen och dämpad.
Livlig och talför ända till nervositet brukade han vara, alltid glad och in
high spirits, men nu gav han just genom tystnaden det starkaste uttryc-
ket för sitt inre liv.
Vårterminen 1894 fick i någon mån för mig sin prägel av att Nathan
Söderblom och Anna Forsell då gifte sig, söndagen den 29 april i den
lilla kyrkan på Ersta. Det var biskop Billing som vigde. Dagen efteråt
reste de till Paris, där han skulle bli pastor vid svensk-norska legationen.
Ett nytt liv började då, som skulle komma att skänka mycket åt både
svensk och internationell kultur. När han reste, såg han påtagligt över-
ansträngd ut, och det var mindre underligt, ty in i det sista hade han
arbetat på en avhandling om den fornpersiska religionen. Boken hade
redan hunnit börja sättas, och några historiker som stod Söderblom nära,
bland dem Karl Nordlund (sedermera folkskoleinspektör i Stockholm),
kom en gång på Historiska föreningen överens om att de ville hjälpa
honom med korrekturläsningen. Vi hann emellertid inte med så mycket,
ty Nathan var för jäktad, och avhandlingen — som för övrigt skrevs på
svenska — blev aldrig fullbordad. Som det nu var, blev den endast ett
av förarbetena till hans kommande franska avhandling om Zarathustra-
lärans eskatologi, som sedan förskaffade honom teologisk doktorsgrad vid
Sorbonne.
Nu kom en tid, rik på nya intryck och enkom gjord att införa honom i
själva centrum av europeisk kultur. Den främlingskänsla mot franskt vä-
sen och fransk politik, som i början är så naturlig för skandinaver, fram-
8—Trotsig och försagd. 113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
