Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärne och Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
trädde också en smula i de första brev jag fick från Frankrike. Från Calais
(den 25 juli 1894) skriver han halvt skämtsamt : »Det är en av de största
fröjder man har här i Frankrike att njuta av att man är––––– från
Sverige.» — Och så får jag plötsligt följande uppdrag, beroende på att han
översatt en bok av Lobstein i den kristologiska frågan och ville ha gängse
svensk översättning i vissa citat : »Lydia, skicka ögonblickligen en katekes,
som innehåller Nicenum och Athanasianum! Jag behöver den och har
ännu ingen katekes i Frankrike, bara gamle Lindblom.»
Yttringar av hemlängtan är inte sällsynta i hans brev. »När du skriver
om kamratumgänget i Uppsala, kännes Paris rätt torftigt», skriver han.
Men å andra sidan fick han ganska ofta uppmuntrande besök av gamla
Uppsalakamrater — mest dock hans hustrus — vilka då för språkstudier
vistades längre tider i Paris, sådana som fil. kandidaterna Tekla Ham-
mar och Alice Thunberg, ävensom doktorerna Kerstin Hård af Seger-
stad och Anna Ahlström. Då kunde man göra utflykter tillsammans,
tömma ett glas Chablis i det gemak, där Ludvig XIV såg dagen, medan
man deklamerade Nunc est bibendum, eller vandra över vinberg och
grönskande fält eller ligga i gräset och sjunga Du gamla, du fria, så-
som Söderblom skriver den 25 maj 1896 på baksidan av en restaurang-
räkning: »Här sitta vi i Marly på en liten bykrog bredvid en stensatt
damm, som Ludvig XIV byggde för att föra vatten till Versailles.» Men
då kunde man också diskutera Kvinnliga studentföreningen i Uppsala,
under jämförelse med de ganska inkommensurabla förhållanden, i vilka
de s. k. studentskorna i Quartier Latin brukade leva. En gång berättar
Söderblom, att han bland annan social litteratur också har Bebels »Die
Frau», som han kallar »nivellerande». Och han tillägger: »Nu förvånar
man sig nästan över att vi själva med en sådan iver en gång kunnat
diskutera mannens och kvinnans likheter och olikheter. Då voro vi benägna
att bringa allt under allmänna formler. Nu finna vi fattigdomen i alla
allmänna omdömen. Gud ske lov för den krångliga men rika verkligheten !»
Paristiden minskade för övrigt ingenting i Söderbloms teologiska »radi-
kalism», om den nu kan kallas så. Fredrik Fehrs för tidiga död i maj 1895
gav honom en osökt anledning att ånyo framlägga den. »Fehrs död har
givit ett moment mer och ett moment mindre i vår längtan hem», skriver
han (19 juni). »Den var ett förskräckligt slag. Men jag tror, att den
evangelii sak, för vilken Fehr kämpade, skall genom hans död få för
sig öppnade nya vägar. Hans liv och hans död äro nu ett, en hel bild,
vars kraft och verkan ej av något kan försvagas.» Men så utgav dåva-
rande kyrkoherden i Falkenberg, E. D. Hedman, på sommaren en bro-
schyr, »Hedendomen i helgedomen eller Ritschlianismen i församlingen»,
där han på ett iögonenfallande sätt gav uttryck åt sitt jubel över att Gud
befriat den svenska kyrkan från Fehrs radikalism. Jag skickade genast ut
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
