- Project Runeberg -  Trotsig och försagd : mitt livs minnen /
116

(1949) [MARC] [MARC] Author: Lydia Wahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärne och Söderblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LYDIA WAHLSTRÖM
henne, såsom fullvuxna barn gör, när föräldrarna blir gamla och rollerna
ombytta.
Den 16 juli gav vi oss i väg och måste med dåtidens långsamma små-
banor ligga över natten i Mjölby, där det naturligtvis inte blev mycken
sömn av. När vi efter ungefär 172 dygns resa äntligen kom fram till
bestämmelseorten, Långaryd, kände jag mig gråtfärdig av sömnlöshet
som en barnunge. Snart fann jag, att andra f. d. patienter från Lund så
fäst sig vid sin vårdarinna, att de gärna frivilligt vistades i hennes hem.
Följande dag reste jag, utsövd och lycklig att på hemresan få besöka
Höjers, som nu vistades vid Borghamn i Östergötland.
Och så hamnade jag trygg i Anna Höjers vård några dar i detta
vackra Borghamn vid Ombergs norra sida — en trakt som sedan genom
många år skulle komma att bli mitt feriehem efter Barkarö. För första
gången fick jag nu vandra på Omberg, och på eftermiddagen vankades
det en sjukkassefest vid Rogslösa kyrka. Därifrån bevarade jag i åtta år
minnet av ett obeskrivligt rent och vackert flickansikte, som avtecknade
sig mot en bakgrund av låg barrskog. Efter utfärder med Höjers reste jag
hem den 21 för att installera min gudmor, tant Mia Lindeberg, som hus-
föreståndarinna åt pappa.
Den följande terminen blev, som jag berättat, rik på nya recentiorer,
och en dylik, som jag hjälpt till att skaffa rum åt, nämligen unge Torvald
Höjer, hade av sin mor blivit anförtrodd åt mig. Han brukade ibland äta
kväll på min dubblett och få råd för sina studier i historia. I almanackan
skymtar också Hjärne oupphörligt i en mycket personlig ton, t. ex. :
»Hos Hjärne, vänlig och styv.» — »Hjärnes föreläsning briljant !» —
»Hj. god och glad, talte om sina sommarresor.»
Min licentiatexamen kom först i maj 97 och föregicks av mycken
ångest och vånda. Det var på ett hår när att jag hade uppskjutit det hela,
och jag blev i alla händelser inte lugn, förrän jag skickat Hjärne en för-
teckning på sådana böcker som jag ursprungligen uppgivit, men som jag
helt eller delvis inte hunnit med. Den tycks emellertid inte ha gjort något
större intryck på honom.
Och när själva den svåra stunden kom, blev den »en ljuvligheters
ljuvlighet och krona». Här satt man bredvid den dyrkade i en soffa i
historiska seminariets lilla bibliotek och utbytte tankar om handböcker
och vetenskapliga arbeten man läst, och även när någon gång ett datum
eller faktum kom på tal, måtte jag ha rett mig bra, för jag kan inte min-
nas mer än ett enda tveksamt svar, och det gällde första delen av Momm-
sens Romerska historia. Store Harald var vid strålande humör, och det
syntes också på att betyget blev laudatur.
116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 14:55:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trotsig/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free