Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EROTIK, ESTETIK OCH KLARA JOHANSON
När man på äldre dar gör bokslut med sin ungdom, blir man
häpen över hur stor den post är, som intas av rubriken Kamratumgänge,
som vid småstadsuniversiteten vanligen måste ersätta familjeliv. Ingen har
i detta hänseende kunnat leva i en mera otvungen akademisk frihet än jag,
som länge tycks ha varit fullkomligt obekymrad om några plikter mot
framtiden.
Det är ju förklarligt, om man utnyttjar denna obegränsade tid att
diskutera, som man senare aldrig får tillbaka. Kommer man dessutom
från en barndom på landet, där möjligheterna till tankeutbyte inte var
stora, blir frestelsen till frosseri så mycket större. Men då kommer också
övermättnaden, såsom framgår av anteckningar sådana som »läsning och
samvetskval».
Enligt ett gammalt överliggaruttryck är det »gott om terminer i Upp-
sala», och att det särskilt blev så för mig, berodde inte bara på nöjeslystnad
och »kamratfåneri» eller ens på min nya lärarinnevärdighet, utan kanske
ännu mer på att jag började bli en smula författare. Akademiskt bildade
kvinnor var ju på den tiden en sällsynthet, och jag befanns snart använd-
bar för Fredrika Bremer-förbundet. Redan 1893 hade jag börjat skriva
i Förbundets tidskrift Dagny: »Kvinnliga studenter i Schweiz», »Från
ett studentmöte i Danmark», »Tre dagar i Jotunheimen», men även ett
utkast till min bok Gustavianska studier, nämligen »Kvinnor och politik
för 100 år sedan». Dessutom fick jag år 95 i Svensk Tidskrift, som då
redigerades av docent Frans von Schéele, in en studie över general Gor-
don, efter Cecilia Bååth-Holmbergs nyutkomna bok om hjälten från
Khartum. 1894 hade jag också plötsligt blivit teologisk auktoritet för
Dagny genom ett slags frejdig trosbekännelse, »Vad är sanning?», som
egentligen var en recension av en tysk skrift med nyteologisk syftning,
översatt av Anna Forsell på Nathan Söderbloms uppmaning. När mitt
opus av Dagnys redaktris, Lotten Dahlgren, den sedan så kända kultur-
historikern, underställdes Fredrika Bremer-förbundets ordförande, fri-
herrinnan Adlersparre (pseud.: Esselde), försågs den med hennes påteck-
ning, att om Dagny skulle ha någon teologisk ståndpunkt, borde det just
vara denna. Det dröjde heller inte längre än till våren 95, innan fröken
Dahlgren anförtrodde mig planer på en utvidgning av Dagny, varvid jag
var utsedd till hennes redaktionssekreterare.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
