Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA -WAHLSTRÖM
snarare att söka på en teologie professors föreläsning än på ett möte,
där unga studenter skulle söka uppbygga varandra med sina barnsliga
erfarenheter.»
I min iver att Miss Rouse skall förstå våra förhållanden säger jag henne
till sist, att Sverige på samma gång är ett fattigt, konservativt och bild-
ningsaristokratiskt land. ..
Som det i regel mest är bondsöner, ofta fattiga och föga begåvade, som ägna
sig åt prästbanan, och statskyrkan intar en strängt konservativ, ortodoxt luthersk
och pietistisk hållning, är det klart att vårt prästerskap icke som helhet betraktat
kan få någon andlig ledarställning bland de bildade i vårt land. Även de ädlaste
själasörjare och mest vältaliga predikanter hava ofta till följd av bristande allmän-
bildning och intressen någonting visst naivt, gammalmodigt och barnsligt i sitt väsen.
Här var jag nog bara ett troget uttryck för den vanliga svenska hög-
akademiska överlägsenheten. Ännu 1915, då Miss Rouse åter var här och
skulle tala i Uppsala över något ämne som rörde filosofi och kristendom,
hade dåvarande professor Einar Billing fått inbjudan därtill, men som det
uppgavs för mig, svarat att det aldrig skulle kunna falla honom in »att
höra en amerikansk dam tala filosofi» ! Det var ju tydligen Brandes’ förakt
för kvinnor och Amerika som här gick igen.
Äntligen kom Miss Rouse, och de knappa sex dar hon stannade i
Uppsala gav trots allt åt mig vissa avgörande intryck, som jag hela mitt
liv kommer att vara tacksam för. Trots alla slingerbultar och återfalls-
perioder redan under de närmaste par åren har jag dock med all min
nyktra rädsla för stora ord, som facit av året 1897 kunnat skriva ned
orden : »Det gamla är förgånget...» med hänvisning till den 25 april det
året, då jag hade det avgörande samtalet med henne. Faktum var att inför
Ruth Rouse både det emotionella och det intellektuella hos mig måste
dra sig tillbaka: det fanns alltså viktigare saker i själslivet än både känsla
och förstånd. Jag hade aldrig känt min vilja så starkt påverkad som inför
denna unga engelska, som varken i kunskaper eller utseende föreföll mig
särskilt märkvärdig — bara i längden, där hon mätte huvudet högre än
jag. För övrigt hade hon tjockt brunt hår, ganska stora drag, lite tunga
ögonlock och en röst som hade något av pojke i målbrottet ! I saklighet
hade hon mera gemensamt med fru Höjer än med någon svensk KFUK-
tant. Hon var fullt naturlig och mycket humoristisk, och just därför hade
jag desto lättare att ta henne på orden, när hon nämnde religiösa erfaren-
heter.
Tyvärr kunde jag inte tala med henne fullt så öppet som jag behövt
— det hindrades av min bristfälliga kännedom både om engelska språket
och om nervlivet, speciellt mitt eget. Det var annorlunda vid hennes korta
vistelse här 1915, och när jag i januari 1946 vid hennes genomresa till
Finland åter fick råka henne ett par timmar, hade vi kunnat tala öppet om
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
