Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hMATITT“EEIMmmmm s_ _
EROTIK, ESTETIK OCH KLARA JOHANSON
bokstavligen allt i mänskligt själsliv, men då hade också psykoanalysen
hunnit göra världen ett gott stycke ärligare än förr. Och hur hade hon
inte under tiden utvecklats genom umgänge med universitetsmiljöer i alla
fem världsdelarna ! När vi råkades första gången kunde hon bara med
svårighet staka sig igenom ett par tyska artiklar och kunde inte fatta det
engelska missionsintressets obestridliga sammanhang med engelsk imperia-
lism, som ville ha missionen till hjälp att civilisera infödingar.
Ruth Rouse har sedan sagt mig att hon i början av sin Uppsalavistelse
kände sig helt förtvivlad över de svårigheter som mött henne. När jag
en gång senare frågade henne om hon funnit något för svensk ungdom
speciellt egendomligt, svarade hon: »Ni är förunderligt teoretiska», och
däri låg nog orsaken till vår oförmåga att ta henne enkelt och naturligt.
När vi gjorde vårt bästa att roa henne med en fest på Grindstugan, dit
vi åkte i vagnar, hoppackade sju i varje, och sedan sjöng folkvisor och
berättade historier så långt språket räckte, visade detta alltför tydligt vår
avsikt att parera hennes anfall. — Utom de två annonserade föredragen
fick hon just inte tillfälle att nå våra flickor. Men eftersom hon och jag
lätt kunde besöka varandra var förtroligheten snart självklar, och när
hon rest har jag antecknat ett »all right» om resultatet, vad mig beträffar.
Den närmast följande tiden i Uppsala var dock full av distraktioner,
som gott kunde ha plockat bort allt Ruth Rouses utsäde. Utom min
historieexamen i slutet av maj kom Kvinnliga studentföreningens och
KJ :s första spex, »Så fruktas en argbigga», som gick av stapeln den
29 april. Det spelades på Gillet av enbart kvinnliga studenter, och för-
fattaren tog i välsittande herrkostym emot inropningar av de 130 åhörarna.
På natten tog hon sig sedan en promenad åt landet tillsammans med
innehavaren av den manliga huvudrollen. Men vi hade också rådplägning
mellan kamraterna om spexet skulle tryckas, vilket verkställdes tämligen
raskt. Något offentligt uppförande som också ifrågasattes, blev däremot
inte av, troligen därför att den kvinnliga huvudrollen var alltför tydligt
kalkerad på en kamrat, senare läkare i Stockholm.
Över och under allt detta låg en viss oro för att den sköra tråd som
band mig vid min nya och dock så gamla livsåskådning inte skulle kunna
hålla. Ett brev till Emilia Thorstensson 21 maj 1897 är ganska typiskt.
Stundom har jag haft förnimmelser, bra nog besläktade med det nietzscheska be-
greppet Umwerthung aller Werthe, om också i en helt annan bemärkelse än hans.
D. v. s. att synd och glädje inte just äro så oupplösligen förenade som jag ibland
trott. En upptäckt som kanske kan ha sin nytta för en blivande estetiker och pub-
licist, och det utan att begränsa synvidden och förfäa intelligensen, vilket jag for-
dom fruktat, den skulle göra.
Tänk om det sålunda skulle kunna varda ljus även i mitt kaos ! Om jag skulle
kunna totalt avstå från mina oöverträffliga ekvilibristiska konster på spänd lina
mellan himmel och helvete — inte därför att »icke allt är mig lovligt», utan därför
att »icke allt är mig nyttigt». Och i stället lära mig den svåra konsten att smörja
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
