Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
............. ......." " T ’ IFF th shell Auk-adiBst
LYDIA WAHLSTRÖM
mitt huvud och två mitt ansike, då jag fastar, och fordra askes av mig själv, utan
att fordra det av andra ?
Problem, som jag tror kunde vara värda lika mycket arbete som en hel licen-
tiatexamen, men vars lösning måtte skänkas lika oberoende av eget förnuft och
kraft, lika förödmjukande övernaturligt som Hjärnes laudatur.
Du skall aldrig behöva anse mig som förrädare, även om jag stundom av över-
tygelse blir tvungen att gå på dunkelmännens sida. Och du begriper ju, att jag med
allt detta icke har velat påstå mig ha nått målet. Skillnaden är egentligen, att jag
inte längre som förr har någon lust att kasta mig huvudstupa i mitt gamla elän-
diga laisser-aller. Så underligt det låter, har jag visst aldrig för.r varit vaken för
att det verkligen finns en makt, starkare än mitt eget jag. Så genomskeptisk har
jag varit trots all »kristlighet», att jag i själva verket uppfattat kristendomen som
en slags självhypnotism, hämmande och förslappande det mänskliga, i samma mån
den förintar synden. Ergo har jag lika väl som Ellen Key et consortes — Gud vare
deras själar nådig! — visat mig oförmögen att begripa en mänsklighet utan synd.
D. v. s. mänskligheten hos Kristus har alltid, om jag ville vara ärlig, från min egen
»demoniskt sublima renässans-ståndpunkt» förefallit mig en smula urvattnad. Att
förstå synden att finna den vacker var för mig naturligt. Att förstå och hata den
kunde anstå amerikanska nykterhetspredikanter och Mathilda Roos. ! ! !
Närmaste följden av Miss Rouses besök blev för mig, att jag under
sommaren kom med på mitt första nordiska studentmöte med kristligt
program — 235 deltagare, av vilka de 35 var kvinnliga. Det hölls på
Herlufsholms stora internatskola i Syd-Själland, omgiven av väldiga
bokskogar och med en gammal vackert restaurerad medeltida klosterkyrka.
Ur ett brev till Clara av den 30 juli hämtar jag följande:
. Totalintrycket hos mig är tacksamhet att ha fått vara med utan att göra mig skyldig
till någon osanning, att få betrakta mig som 1cm i den stora församlingen, att ha
kommit hem äntligen — efter så många underliga omvägar via Funcke, lord Rad-
stock, Brandes, Kielland, Jacobsen, Stuart Mill, Tolstoj, Drummond, Wikner, Ritschl.
Genom renässans och symbolism och naivitet och skepsis och synd och melankoli och
bankruttmässighet. Först och sist synd och syndmedvetande och det så pass starkt,
att synden föreföll mig vara det enda faktum, vars existens jag var viss på. Nu
har jag Gud ske lov också fått reda på ett annat faktum, som visserligen icke är
mig på långt när så tydligt som det fönra, men varav dock en glimt kanske är nog
att göra mig hel igen. Detta sista har icke skett under mötet, kanske fästningen
gav sig redan i april, kanske mitt under examensrepetitionerna i maj, kanske under
pingsten hos dig på Dalarö, kanske ock under ensamheten hemma på landet. Men
lika gott! Huvudsaken är, att det har skett, fast det varit mig blankt omöjligt att
säga det förrän nu, då församlingskänslan också blivit mig en realitet och den krist-
na terminologien inte längre är för mig en stereotyperad jargong, varmed folk hyp-
notiserar sig in i religiösa stämningar.
Gud ske lov att så litet av sådant fanns på mötet. Aldrig glömde man, att det var
akademisk publik och kristen kultur man hade att göra med, aldrig sjönk det hela
ned till frälsningsarménivå, som jag ofta förut var rädd för att det skulle göra.
Och på samma gång så mycken överströmmande frisk ungdomlighet, så mycket
skoj och kamratlighet utan flirt och dumheter. Lyckligtvis gick jag med klart hu-
vùd hela tiden, i trots av åtskilliga situationer, vilkas överväldigande poesi jag ald-
nig skall glömma, t. ex. en liten, i bokstavlig mening tête-à-tête med prof. Rudin kl.
8 aftonen den 20 juli i Herlufsholms klosterkyrka.
Många härliga bekantskaper har jag gjort, bl. a. med egyptologen biblioteksas-
sistent Lange och nationalekonomen prof. Westergaard, i vilkas familjer jag också
blivit bjuden i Köpenhamn. Den förre gav anledning till att jag vid en diskussion om
»Studenterlivets Lys- och Skyggesider» gjorde ett inlägg för kvinnosaken och den
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
