Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englandsvistelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( —–––
Zin
LYDIA WAHLSTRÖM
mellan fru Quensel och Elisabeth, och ett kort sammanträffande dem
emellan, där temperamenten endast repellerade varandra, åstadkom den
mest utpräglade ömsesidiga misstro.
Det enda uppfriskande från vårterminen 1898 var, att jag på Elisabeths
föranstaltande tog mina första velocipedlektioner och sedan hann vara ute
några gånger både i Uppsalas omgivningar och i Barkarö. Cykeln har
sedan i mer än fyrtio år betytt min bästa rekreation.
Valborgsmässoaftonen skriver jag: »Såg på studenttåget med Flo —
vemodigt», och den 31 maj antecknar jag: »Promotionsdagen, som skulle
ha varit min.» Fru Quensel reste nu till England och uttryckte därifrån
sin oro för Elisabeths makt. Hon visste ej hur berättigad denna oro var, ty
i verkligheten höll jag ett ögonblick på att tappa även mitt religiösa fot-
fäste. I etiskt avseende stod Elisabeth visst inte lägre än mina andra
vänner, men sammanhanget mellan religion och etik hos mig hade hon
aldrig förstått.
Om jag nu skulle få min disputation i september, berodde på om jag
fick ha sommaren i fred, men vi hade främmande i Barkarö just den
tiden då jag var hemma, och dessutom fick jag snart i uppdrag att besöka
min mor i Långaryd och tänkte kombinera detta med en resa till Elisabeth
i Marstrand och slutligen i augusti besöka Almeryd, där jag inte varit
på sex år. Den 21 juli reste jag ned till Småland. Efter vistelsen
i Långaryd, där jag såg min mor för sista gången en kväll, medan hon
sov med det lockiga vita håret utbrett över kudden, fortsatte jag den 27 ,
min färd till Halmstad. Samma väg hade jag rest tre år förut för att
hälsa på KJ. i hennes födelsestad, vars Norreport alltjämt står på om-
slaget till hennes böcker, men nu skulle jag fortsätta till Göteborg för att
därifrån fara med båt till Marstrand. Den resan glömmer jag aldrig, ty
då gick det plötsligt upp för mig, att Elisabeth verkligen ville tvinga mig
att bryta med den vän som betydde mest för mig, och att jag gjorde
rättast i att från Göteborg fortsätta direkt till Almeryd. Jag lydde emeller-
tid icke mitt samvete. Fast inte utan en nypa självförakt fortsatte jag till
Marstrand och mottogs hjärtligt av Elisabeth, som dock påstod sig inte
förrän i sista stund ha varit säker på att jag verkligen skulle komma.
Hon var emellertid ovanligt frisk, hade till och med gjort en cykeltur
1 Norge med sin syster, och vi tillbragte tio dar under bad och segling.
Men hade jag följt min impuls på tåget, så hade nog de närmaste åren
sett annorlunda ut. Den tågresan finns för övrigt skildrad i »Daniel
Malmbrink» så naturtroget som gärna är möjligt.
Sedan fru Quensel kommit tillbaka frän England, fortsatte vi umgänget
under hösten, då jag en vecka för bostadsbrist till och med bodde i hennes
Trädgårdsvilla i gästrummet med den kolossala engelska sängen, som
I4O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
