Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englandsvistelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mestes
LYDIA WAHLSTRÖM
hade hon blivit allt tillgängligare för kamratlivet, och umgänget med
henne var synnerligen givande.
Med Elisabeths inträde i min kamratkrets hade jag — helt oväntat
förresten — skaffat mig en diktator, ivrig att ingripa även i mina yttre
förhållanden. Det gällde ju att ge mig en lite vidare syn på livet än vad
de många universitetsårens teoretiserande hade kunnat skaffa mig: skada
bara, att jag vid mina snart fyllda 30 år inte kunde ha tillräcklig smidighet
att, som hon, sköta platser i främmande land.
Felet var att Elisabeth på mig sökte överflytta sin egen erfarenhet av
utrikesvistelser ! Franska och engelska talade hon flytande om också med
en västgötabrytning, som tycktes göra det svårare för Miss Rouse att
förstå hennes språk än min egen hackiga engelska. Redan före sin student-
examen hade hon vistats som lärarinna »au pair» vid helpensioner i Paris
och Worcester, där hon betalade sina egna studier med att undervisa bland
annat i träskärning och pianospelning — hon hade nämligen också gått
på Nääs slöjdseminarium. Dessa tidiga utrikesvistelser hade gett henne
en tilltagsenhet, som egentligen stämde ganska dåligt med hennes svaga
kroppskonstitution. Men hennes »zigenarblod», som hon själv kallade det,
lockade henne utomlands. Själv var jag i princip med på en Englands-
vistelse, fast jag kände mig tveksam om den praktiska sidan och därför
lämnade denna helt och hållet åt Elisabeths erfarenhet. Huvudsaken var
att jag längtade efter att försörja mig själv. Vår brevväxling denna tid
visar, att hon nog i bästa välmening njöt av att framhålla min praktiska
undermålighet. Det var en. hänsynslöshet, som hon under de sista måna-
derna av sitt liv också bad mig om förlåtelse för.
Min familj synes märkligt nog ganska lätt ha funnit sig i mina planer.
Mest gjorde det nog åt att Elisabeth under mellandagarna julen 98 vistades
ett par dar i Barkarö och därunder fullständigt förtrollade pappa och Clara.
Clara var mera skeptisk, men hon ville inte oroa vår far. Elisabeths an-
höriga som jag under sommaren lärt känna var också tveksamma, då de
ju bäst kände hennes impulsivitet och hennes sjuklighet, men som alla
människor i hennes närhet underkastade de sig till sist hennes hysteriska
viljekraft. Slutligen reste jag den 16 februari från Göteborg med ång-
fartyget Thorsten till London. Jag hade dessförinnan legat i Uppsala ett
par veckor för att avsluta min metrikuppsats för Samlaren och även för
att föreläsa i lärosal nr 10 på universitetet till förmån för Egyptologiska
museet, som just då höll på att upprättas av professor Pihl. Föreläsningen
var en spana från min avhandlingsverkstad och handlade om en svensk
mordbrandsplan mot en rysk eskader, som låg infrusen i Köpenhamn på
vårvintern 1788. Saken var ett kapitel ur historien om Gustav III :s
intriglystnad, som denna gång begagnade Toll och svenska ministern i
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
