Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englandsvistelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDSVISTELSEN
förbereda fredsfrågans behandling vid den stundande internationella
kvinnokongressen i London i slutet av juni. Då jag ännu knappast obe-
hindrat kunde följa med en livligare engelsk diskussion, gjorde jag ingen
större nytta vid sammanträdet i The Executive Committee of International
Congress of Women. En viss misstro hade jag också. Ellen Fries hade
nyss på ett brevkort skrivit till mig som den äkta officersdotter hon var:
»Jag hatar den moderna fredsfrågan : den betyder de små nationernas
undertryckande av de stora.» Under ett kolossalt fredsmöte i Queen’s
Hall i London fick jag sedan Ellen Fries iakttagelse bekräftad. Där
räknade en engelsk talarinna, som var hänförd av »fredstsarens» ädla
strävanden, upp hur många instämmanden för sin fredspolitik som
Ryssland fått bland annat från möten i Skandinavien. Visserligen hade
hon i Sverige bara att uppräkna tre möten, men det skulle nog ha blivit
flera, försäkrade hon, om inte svenskarna haft »en kanske på missupp-
fattning beroende sympati för den finska nationen». Så pass mycket
begrep man i dåtidens England den ryska politiken.
Nekas kan ju inte, att även de följande 50 åren har bekräftat Ellen
Fries iakttagelse. Särskilt har ju eftergivenheten för Ryssland på ett
ovanligt eklatant sätt visat sig på den senaste tidens kongresser. Om
kommittésammanträdet skriver jag för övrigt, att
det yppade den kolossala skillnaden mellan de engelsktalande folken å ena sidan och
de »kontinentala» å den andra. Det hölls i lady Aberdeens hem, vicekungens av Ka-
nada gemål, och vi bjöds på lunch där, åtta rätter och fem betjänter, som trängdes
med varandra i den ganska lilla matsalen. Jag satt bredvid lady Aberdeen, och hon
var mycket ladylik, utom vad beträffar massan av smycken, som i Sverige skulle
ha ansetts lite simpel, i all synnerhet som hon hade sorg.
Sedermera kom jag i förnyad beröring med den mycket sympatiska
och typiskt Gladstonebeundrande lady Aberdeen vid kongresser både i
London 1899 och Berlin 1904. På Londonkongressen fick jag för övrigt
i uppdrag att redogöra för den akademiska kvinnobildningen i Sverige.
Det var mycket varmt, och jag var helt sommarklädd i ljusgrått och hade
på bröstet en liten bukett i de svenska färgerna. Kongressen, som pågick
i Stadshuset i Westminster 27—28 juni, refererade jag för NDA. Som
den gällde många andra sociala frågor än kvinnosaken, bland annat också
vita slavhandeln och federationen, d. v. s. bekämpandet av prostitutionens
reglementering, hade den framstående politikern Hugo Tamm bekostat
resa och vistelse i London för en del av sina yngre och äldre medhjälpare,
och så kom det sig att Westminstertrakten plötsligt tycktes ha blivit
ockuperad av svenskar, bl. a. Natanael Beskow och Karl Hildebrand och
till min stora glädje också Clara, som därvid naturligtvis passade på att
göra ett besök i skolan i Maidenhead.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
