Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englandsvistelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
I början av augusti, när skolan fick sitt sommarlov, reste Elisabeth
och jag hem till Sverige, där jag delade min tid mellan Barkarö, Gävle
och Uppsala och på det hela taget både vilade och roade mig rätt bra,
medan Elisabeth var i Skara och skötte vår ekonomi. Jag skriver från
min systers lantställe på Gävle-Norrlandet, där jag inte hade varit på
7 år, och där just skolfolket tycktes ha de största förhoppningar om min
engelska skola och betraktade mig som en auktoritet,
tills jag tröttnar på att sitta och fälla värdeomdömen om Ellen Key etc. Bäst mår
jag i sjön eller på min cykel, som jag tiodubbelt välsignar och som jag till och med
sökte lära gamla skolföreståndarinnan att åka på. Tänk dig härlig hårdstampad
landsväg genom tjock granskog med här och där en utsikt åt sjön och med endast
så mycket backar som det är ett nöje att galoppera i väg på!... Och jag känner en
gryende livslust som skulle vilja försätta berg, även när jag tänker på vår gamla
fula skola. Är den också ett Augiasstall att rensa, så passar detta förträffligt för
två unga människor som vi, och inte ett ögonblick känner jag mig olycklig vid tan-
ken på att återvända dit. Hellre vill jag ha denna osäkra start i England än en glät-
tad och polerad svensk skola utan dig och utan tillfälle till experiment.
England hade också gjort mig rörligare än någonsin :
jag känner ingen svårighet att byta om arbete och jag älskar inte som förr att sitta
bekvämt. Dessa upptäckter plus den vida viktigare, att jag inte längre är ohjälpligt
hemfallen åt mina egna själsstämningar, har gett mig en spänstighet och en viss
maktkänsla. Det har just nu gått upp för mig, att 30-årsålderns arbetslust och livs-
kraft är någonting minst lika skönt och rikt och på det hela taget mycket bättre än
ungdomens drömmar. Det vaknande intresset för alla livets områden, som jag tagit
med från England, är en hel rikedom av sundhet... Härmed sammanhänger nog, att
jag av intellektuellt arbete föredrar skrivning framför läsning. Receptivitetens tid
har för mig varit så onaturligt lång, att det inte är underligt om produktiviteten slut-
ligen tar ut sin rätt. Det ligger för övrigt i den absoluta stillheten här något obe-
sknvligt eggande: det är som om jag ensam vore bestämd att sörja för liv och rö-
relse, när hela naturen, inklusive Pappa och tjänstefolket moltiga. —
Vad vi för övrigt brevväxlade om var rent praktiska saker, framför allt
hembiträdena, tre flickor från Väst-Sverige : Amanda, tvätterskan, Elin,
»houseparlourmaid», och Bertha, kokerskan. Dem fick vi både hjälp och
nöje av som t. ex. åt deras naiva upptäckter av England och deras
stapplande försök med språket. »Doktorn», frågade Bertha efter sin första
utflykt i världsstaden, »varför är alla människor ute på gatorna just
i dag? Är det någon fest?» Med tiden trivdes våra engelska elever utmärkt
med de svenska tjänarna, som de snart blev rätt förtroliga med. Den 13 de-
cember ställde vi till ett riktigt svenskt Luciafirande med kaffebrickor på
elevernas sovrum. När jag frågade Amanda vad de engelska lärarinnorna
sagt, svarade hon : »Lovely, lovely», uttalat på ren svenska, därför att hon
då redan sett ordet i tryck och naturligtvis måste rätta det felaktiga
engelska uttalet !
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
