Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englandsvistelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
åt att se mina svenska kamrater så fullständigt bundna av den engelska
andan. En annan av bibelkretsens medlemmar i Uppsala, som varit med på
det norska mötet, klagade också strax vid hemkomsten därifrån över att
fru Quensel hade tryckt sin engelska prägel på de svenska studenterna i
Norge.
Redan vid denna tid hade vi, Elisabeth och jag, delvis genom iakttagelser
av Elisabeths skarpsynta studentkamrat Tyra Engdahl, som kommit ut till
oss i England på sommaren, börjat misstänka Miss Harrison att inte vara
fullt ärlig mot oss. Synbarligen hade hon valt ut de bäst betalande eleverna
för sin egen nya skola, och vi började tidigt undra om det inte fanns
vittnesbörd nog för att rentav stämma henne. Vi gjorde det mycket riktigt
i början av oktober, och den gamla hederliga advokatfirman i London,
som vi därvid begagnade oss av, var övertygad om hennes skuld men fann
på samma gång, att hon vid sin privata agitation hos elevernas målsmän
alltid varit så försiktig, att det var så gott som omöjligt att komma åt
henne. Hennes advokat var för övrigt hennes egen bror, och som man
kunnat vänta sig, slutade det med att vi måste lägga ned vår talan.
Under hösten fick vi snart klart för oss, att vi inte på ett par år
skulle kunna driva upp skolan så att den bar sig, trots alla våra försök
att på engelskt sätt påverka föräldrar, som förut haft barn där. I stället
sökte vi hjälpa upp ekonomin genom att lägga an på inackorderingar och
fick också några äldre damer, som ville ha en lugn tillvaro. Men i längden
kunde naturligtvis heller inte detta vara någon verklig ekonomisk ersättning
för elever, och Elisabeth, som var i Skara hos sina anhöriga över julen,
såg sakerna så svart att hon ansåg, att det enda glädjande i England
var att boerna skötte sig så utmärkt i det just pågående kriget. Som vi
prenumererade på Svenska Dagbladet, hade jag tillgång till Hjärnes
understreckare, som visade en helt annan uppfattning, men inte ens hans
auktoritet kunde ta bort min motvilja mot engelsmännens jubel över sina
tunnsådda segrar eller över flaggningen från kyrktornen. Med engelsmän
hade jag inte mycket tillfälle att diskutera politik, men dr Jacobi var god
vän med Gustaf Steffen — senare professor vid Stockholms Hög-
skola. Han var då korrespondent till Göteborgs Handelstidning och har i
sina böcker om England framlagt de skarpa iakttagelser han gjort på ort
och ställe denna tid. Genom honom hade hon också blivit införd i Fabian
Society, den intellektuella socialismens sammanslutning, och jag kommer
gott ihåg en kväll där, då man fick se hur de unga engelsmännen i sina
röda slipsar lugnt hörde på en mörkhyad indier, som hotade engelska
regeringen med snart och effektivt uppror.
Däremot kom jag, utom hos lady Aberdeen, endast en gång in i en
verkligt fint bildad engelsk familj, och intrycket därifrån har aldrig för-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
