Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skola och rösträtt (1900—1903)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLA OCH RÖSTRÄTT (1900—1903)
veta, att författarinnan hatade Polens delningar, adelstitlar och allt slags
förtryck, men älskade franska revolutionen och »det fria Albion» och
även hyllade »den store religionsstiftaren Jesus av Nasareth och hans upp-
höjda lära», som det var en medborgerlig skyldighet att följa. Den största
av alla medborgerliga plikter var dock, när »man och kvinna i kärlek och
renhet mötas och giva upphov till ett kommande släkte».
Detta skaffade naturligtvis rektor och de bägge svensklärarna en hel
del huvudbry — desto mer som flickans svenska var god och efterföljande
skrivningar visade både kunskaper och begåvning. Vi beslöt därför rädda
henne på det sättet att huvudläraren underkände krian, medbedömaren
med yttersta tvekan godkände och rektor anslöt sig till det mildare om-
dömet. Censorerna hade heller ingenting att anmärka mot detta förfarings-
sätt.
De år då jag själv skötte svenskundervisningen i någon klass, som t. ex.
1904, 1910, 1914 och 1918, kom jag alltid i ett förtroligare förhållande
till eleverna. Många glada stunder beredde kriorna mig — och även de
andra lärarna, när vi t. ex. fick tillbaka våra egna slagord i något för-
vanskad form. Generad blev jag verkligen, när en lärare visade mig en
uppsats om Gustav III, där en elev omtalade Katarina II :s förargelse
över hans statsvälvning med orden: »Då fick allt kejsarinnan knyta näven
i byxfickan.» Jag måste erkänna, att jag mycket väl under en historie-
lektion kunde ha använt denna mindre adekvata bild !
Gymnasisterna begagnade gärna bilder som de inte fullt behärskade.
På detta sätt kunde man få veta, att vederbörande älskade sådana böcker
som »rista runor i tankens spegelglas och lämna ärr i själen»! Eller:
»Horatius lät sig aldrig bäras av fantasiens stora vinge — därför blev
han en verklighetsskildrare.» Eller följande psykologiska kullerbytta:
»Horatius var icke vidare erotisk av sig, utan han var ganska sund.»
— Ibland kunde kriorna också på ett högst markant sätt avslöja karak-
tärens brister. Jag hade en gång en elev som plågade mig med 16-sidors
krior, där synonymerna fick ersätta innehåll. Hon var prästdotter, och
jag sade henne till sist, att hon följde sämre predikanters sätt att genom
upprepande av likbetydande ord — »frid, fröjd, salighet» o. s. v. —
ersätta felande tankar. Det hjälpte till sist, ty hennes studentuppsats var
högst överraskande sober. Erkännas måste dock att jag förlorade allt
hopp om henne, när jag komplimenterade henne för hennes återhållsamhet
men fick till svar : »Ja, hade jag ännu en tid fått stå under doktor
Wahlströms inflytande, så kanske det hade kunnat bli någonting av mig
också !»
Någon gång i mitten av 1920-talet hade vi i examen fått ett fritt ämne
som de flesta tog som en räddningsplanka, nämligen Våren. Den vaga
formuleringen gjorde, att lärarna tog emot vad slags poetiska floskler
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
