Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skola och rösträtt (1900—1903)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
som erbjöds, medan jag däremot ansåg att ämnet bort bedömas natur-
vetenskapligt. Hur som helst, hade nu en av våra flickor i sin kria för-
kunnat, att vid »denna tid väntar man tillökning i nästan varje familj».
Fem år efteråt firade hennes klass minnet av sin examen, men man fick
vänta med middagen, därför att hon måste amma sin förstfödda. Det
väckte mycken glädje, när jag sedan i mitt tal påpekade, att hon var den
enda i klassen som själv bokstavligen uppfyllt de fordringar hon ställt
på våren.
En egendomlig upplevelse fick jag med anledning av en kria i tredje
ringen något år innan jag lämnade skolan. Vid den tiden hade vi redan
hunnit få ett par kommunister — för övrigt rätt oskadliga för kamraterna,
därför att de aldrig föreföll riktigt vakna, antagligen på grund av sena
sammanträden. Jag bad krialärarna aldrig göra dessa elever den glädjen
att visa sig chockerade av dem, men en dag kom svenskläraren till mig
med en kria, som till den grad flödade över av bitterhet, att jag måste
få ett samtal med flickan i fråga. Då visade det sig, att hon på sommaren
hade haft en erotisk upplevelse, som kommit henne att misströsta om
kärleken, allrahelst som hon sedan hade läst Tolstojs »Kreutzersonaten»
och funnit att han hade samma pessimistiska uppfattning. Jag blev först
alldeles stum — var det möjligt att 1930-talets ungdom kunde ha samma
uppfattning som 1890-talets? Ty ungefär fyrtio år förut hade jag hört
detsamma från en skolkamrat, som ville slå upp sin förlovning, därför
att hon läst den boken. Lyckligtvis kunde jag lugna henne genom att
berätta litet av Tolstojs ungdomshistoria. Även min elev lugnade sig,
när jag berättade detta för henne, men hon hade inte som min kamrat
haft någon lycklig barndom, och det tycks ännu inte som om hon hade
kommit till någon verkligt trygg ståndpunkt.
Från muntliga examen har jag naturligtvis många lustiga minnen. Före
1910 var det sed att både censorer och examinatorer gick i sin finaste
stass med frack och även ordnar, om man så hava kunde. 1904 fick vi
till censor i historia en professor, som visserligen var naturvetare, men
denna gång också fick tjänstgöra som humanist. Han var känd som
ytterligt svag för ordnar och hade nog ingenting emot att väcka uppseende
med Karl XIII :s ordens knallröda kommendörsband kring halsen. Det
året hade jag en begåvad elev, som var särskilt hemmastadd på upplys-
ningstiden och gav en korrekt karakteristik av Karl XIII som vidskeplig.
När jag då tveksamt frågade: »Vidskepelse mitt i upplysningstiden —
hur hänger det ihop?» svarade hon utan en tanke på vad censors finaste
ordensband betydde: »Jo de var så intresserade av frimureri och sådant
där strunt.» Professorn reste sig emellertid och avslutade examen — han
hade påtagligen fått nog, och flickan blev helt förfärad, när jag talte om
för henne vilken groda hon sagt. — Någon gång i början av 20-talet
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
