Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skola och rösträtt (1900—1903)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
visste att det ämnet låg utanför läroböckerna, men att han trodde att
jag ändå skulle ha behandlat det under lektionerna. Honom fick vi för
övrigt till censor två gånger under de åtta år han var professor i Uppsala,
och en gång var också hans fru som gammal student från skolan bjuden
på lunch. Den ena gången hade han nyss kommit upp från ett svårt
magsår och fick ingenting äta annat än varm mjölk och skorpor.
1902 och 1905 hade vi till censor professor Boëthius, som var känd
som en detaljmänniska och som själv hade varit läroverkslärare. Han
gav mig också ett synnerligen komplicerat ämne, nämligen »Romerska
rikets utvidgning och den habsburgska ättens historia, det senare i sam-
band med Sveriges». Flickorna skötte sig bra, och jag tyckte mig ha
gått igenom ett eldprov. När Boëthius 1905 kom tillbaka, hade han blivit
lomhörd och gick på knarrande stövlar och lutade sig tätt intill flickorna
för att kunna uppfatta deras lågmälda visdom. En av dem hade hållit
på att skriva omkull sig i examensskrivningen på en historisk uppsats,
som var fruktansvärt rörig, och när professorn välvilligt förklarade, att
han ville ge fröken N. N. ett litet tillfälle till Ehrenrettung, tycktes hon
i förskräckelsen ha uppfattat det tyska ordet som »avrättning», varför
jag fick inskrida som tolk. Men flickan blev räddad och jag fick beröm
av Boëthius.
Av censorerna har jag som synes så gott som enbart goda minnen, utom
av en, som för att obehindrat kunna sköta sin tjänst i Stockholm som
rektor för Tekniska högskolan, placerade sina egna examina på morgon-
timmar och därigenom tvingade oss till en tre dars examen, fastän
antalet examinander på den tiden aldrig överskridit femton. Jag minns
också en mycket temperamentsfull matematikcensor från Lund, som visade
sitt nit genom att befalla fram två svarta tavlor på en gång, där två
elever fick rita sina uppgifter, medan han muntligen förhörde en tredje.
Naturligtvis fick han alla tre grundligen konfunderade, och fysikläraren,
som varit hans kamrat vid universitetet, lät märka sin vrede. Den censorn
kom efteråt till mig med ett slags ursäkt: han förklarade nämligen, att
censorsresorna alltid plågade honom, emedan han inte stod ut med att
vara borta från sitt hem ! Som flera skolor sedan klagade för Skolöver-
styrelsen över hans tilltag, vill jag minnas att han hädanefter också blev
befriad från detta uppdrag, som han väl heller aldrig behövt ta emot,
om han inte velat.
Någon gång hände det, att censorerna skrämde flickorna genom att
plötsligt blanda sig i examen, vilket de dock helt naturligt gjorde bara
för att kunna hålla sig vakna — så många gånger som de på en månad
måste höra samma kurs. Var censorn döv och gällde förhöret främmande
språk, kunde så allvarsamma missförstånd uppstå, att det ledde till
kuggning, i fall t. ex. »Quel heure est-il?» för censorn lät som »Quel
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
