Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skola och rösträtt (1900—1903)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLA OCH RÖSTRÄTT (1900—1903)
heure est-elle ?» Till sist kom lyckligtvis en förordning, som väl tillät
censorn att ta hela examen, men inte avbryta den. Mindre farligt var
det ju när professor Noreen på mycket gamla dar ville förhöra i biologi
och lyckades få en vettskrämd flicka att tala om »hönsens strecktecknade
kindtänder» ! Alldeles på tok gick det däremot den gången då en professor
hade så brått att hinna till plenum i riksdagen, att han inte kunde
avvakta en skrämd latinares långsamma svar. På det hela taget har jag det
intrycket att censorerna hellre velat fria än fälla, när de visste sig ha
att göra med en gammal pålitlig skola, där lärarna inte kunde misstänkas
för att vilja rädda eleverna.
Disciplinmål förekom nästan aldrig på ett så högt stadium som gym-
nasiet, och lärarna betraktade sitt arbete i flickskolan som en fridfull re-
kreation. Aldrig behövde jag heller längre mottagningstid än en halvtimme
i veckan. Jag hade ju bara övervakning av undervisningen om hand, det
vill säga just vad som ingick i titeln »studierektor».
Hade föräldrarna något att klaga över, var det i regel med fäderna jag
fick att göra, såsom när en pappa av sin fru hade blivit skickad att
begära skollov för dottern för att hon skulle sköta förberedelser för en
basar. En gång hände det också, att skalden Fredrik Vetterlund ringde och
klagade över att jag hade för stora fordringar i statskunskap — »de där
torra benen», som han behagade uttrycka sig. Jag föresatte mig att bjuda
honom till vittne vid nästa examen, där jag fick tillfälle att ge honom en
uppvisning, som kom honom att erkänna, att det »var riktigt roligt».
Som kuriosa förvarar jag en del brev, som visar föräldrars ömtålighet.
En far var t. ex. förtvivlad över att hans dotter fått varning i franska
vid mitten av en vårtermin i ring II, och för att framhålla familjens
kulturståndpunkt meddelade han, att han själv upprepade gånger varit
censor vid telegrafistexamen, ävensom att flickans morfar var prost och
teol. doktor! Värre var det med varningar för studentexamen. Vid ett
sådant tillfälle reste en far upp från landsorten och inledde sin klagan
med orden : »Jag kommer från min vän, undervisningsrådet Fredriksson.»
Det var ungefär som när en av våra lärare misstänkt en elev för fusk
och fadern sedan introducerade sig med orden: »Denna gång kommer jag
inte bara i egenskap av far, utan också som ledamot av första kammaren !»
Bekymmersammast var det dock, när en elev för andra gången blivit
varnad för att gå upp i muntlig examen. Då fick jag tre dar å rad brev
från hennes mor, som jag verkligen inte drog mig för att läsa upp i
lärarrummet.
»Dr Wahlström har ju en moders hjärta för sina elever», hette det,
»ge henne då bara några enkla frågor ! Hon behöver inte alls några höga
betyg, men nu har hon ju i tjugo år bara längtat efter den vita mössan.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
