Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skola och rösträtt (1900—1903)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
mig genom att åta sig större delen av expeditionsgöromålen för student-
examen.
Med mina f. d. Uppsalakamrater, först och främst K. J., hade jag under
åren 1901—03 ganska livligt umgänge. Men nästan lika ofta råkade jag
naturvetarna Astrid Cleve och Naima Sahlbom.
Astrid Cleve, som nu var amanuens på högskolan och timlärare hos
oss, hade alltid nya överraskningar när hon då och då kom till mig.
På sommarn hade hon köpt en liten strandtomt i Huddinge, där hon
själv målat sin stuga och sin båt. En dag talade hon om att hon hade
en tupp också, men då jag frågade om det var en riktig levande tupp,
avvisade hon mig som dum: »Kan du inte begripa att det är en trätupp,
som ska tjänstgöra som vindflöjel och som jag själv har snidat?» Nästa
gång hade hon skaffat sig en häst, och då antog jag naturligtvis att det
var en trähäst, varpå jag återigen fick veta att jag var dum, för det
var en livs levande skogsruss, som hon köpt från Skansen och själv
ridit ut till sin »Solfläck». Men tredje gången slog hon alla rekord, för
då hade hon skaffat sig en fästman, som rakt inte var av trä och som
»rent objektivt sett var den bästa gosse som fanns» ! Och som hästen
hette Fritz och gossen hette Hans, så förväxlade jag dem naturligtvis
rätt ofta till Astrids stora förargelse. Förväxlingen upphörde dock sedan
jag lärt känna både Hans och Fritz en majsöndag 1903 på deras lant-
ställe, där Studentföreningens gamla Klubbis spelade fiol för oss. Efter
Astrids giftermål i augusti 1902 med docenten i fysik Hans von Euler
övertogs hennes kemilektioner av fil. kand. Ingrid Warburg, slutligen,
rektor för Whitlockska skolan, som också blev en mycket sympatisk
kamrat.
Den av lärarkollegiet som trognast stått kvar, därför att hon var
läroverkets egen, var latinlärarinnan Lisa Klingbom. Hon är den mest
harmoniska sammansmältning av natur och kultur, därför att hon har
ett barns förmåga att gå upp i sin syssla, men även i andra människors
intressen. Inte alltid hade det sig så lätt att hålla klassen i styr, om det
var latinlektion i rummet bredvid, för där avlöste skrattsalvorna varandra,
fast . lärarinnans egen späda sopranstämma alltid lyckades behålla led-
ningen. Så som hon har ingen kunnat avvinna den latinska grammatiken
dess glada poänger, och ändå har hon hållit fordringarna så höga, att
hon endast två gånger kunnat förmå sig att utdela högsta betyget
i studentexamen. Första gången det skedde var 1910, och eleven hette
då Nanna Svartz. Lisa Klingbom hade för övrigt en underbar förmåga
att ta komiska situationer med passande allvar. T. ex. när Karin Boye
1920 blev examinerad på Didos och Eneas möte i Eneiden och förklarade:
»Sen gick de in i en grotta och där gifte de sig.» — »Ja, vi kan ju säga
det», sa lärarinnan torrt.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
