Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skola och rösträtt (1900—1903)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
blev mig en svar sorg, när jag genom Sigrids död 1937 förlorade denna
djupa och starka vänskap.
I sammanhang med mitt skolarbete bör jag också nämna, att jag under
åren 1906—27 haft en längre gästroll på ett lärarinneseminarium,
nämligen det Privata Högre. Jag kom dit på anmodan av min vän
Emilia Thorstenson, som var dess biträdande föreståndarinna, och fick
inskränka mina lektioner eller rättare sagt föredrag till min specialitet,
svensk historia från Gustavianska tidevarvet. Min fredliga verksamhet
där tog emellertid en ända med förskräckelse hösten 1927. Jag hade en
dag råkat uttrycka min förvåning över en elev med det frejdade lunden-
siska historikernamnet Weibull, som inte föredrog att studera historia
för sin farbror i stället för att betala resa och inackordering i Stockholm
för att gå seminarievägen, som dock hade mindre framtid för sig än
den akademiska. När eleven i fråga basunade ut detta för seminariets
ledning, blev jag vänligen avskedad med bibehållen lön för hela terminen.
Då saken utan något som helst mitt förvållande kom ut i tidnings-
pressen uppstod en smula rabalder, särskilt i Svenska Dagbladet, där jag
för första gången, och då på mindre vänligt sätt, fick att göra med
Gustaf Stridsberg, som helt tog seminarieundervisningens parti. Jag
anade inte då, att vi efter 13 år skulle få ett mycket vänskapligt samarbete
med varandra, nämligen i utrikespolitiska frågor i stället för i skolpolitik.
Vårterminen 1902 medförde den kvinnliga rösträttsrörelsen, där jag
blev upptagen på ett sätt, som under några år allvarligt hindrade mitt
historiska författarskap. Förspelet var ett möte i Stockholm, utlyst av
Fredrika Bremerförbundet på KFUM den 15 april med anledning av
Lindhagens motion om utredning rörande kvinnlig rösträtt. Det föredrag
jag höll den kvällen fick som man sade »en succès pyramidal». Det före-
faller mig nu ganska utpräglat konservativt till hela sin anda, och i den
senare grundade rösträttsföreningens styrelse blev jag också insatt som
högermedlem.
»Det visar bäst hur relativa begrepp ’radikal’ och ’konservativ’ äro»,
skriver jag strax efteråt. »Den som är radikal i Uppsala och Barkarö,
kan vara konservativ i Stockholm. I ett fall erkänner jag mig för övrigt
stockkonservativ, och det är när det gäller att motarbeta socialisterna.»
Det gjorde jag för övrigt icke utan kännedom om saken, ty jag hade
alltsedan jag kommit till Stockholm brukat prenumerera på Social-Demo-
kraten och då och då varit med om möten på Folkets hus.
Bland rösträttskvinnorna var skillnaden mellan höger och vänster under
dessa tider inte så stor: för statsrättsteorier hade de varken kunskaper
eller intresse. Hilma Borelius, sedermera docent i litteraturhistoria i Lund,
och jag var de enda kvinnor i Sverige som läste statsvetenskapliga tid-
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
