Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skola och rösträtt (1900—1903)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
lärare både i kristendom och matematik, fast han egentligen var biolog.
Men hans auktoritet började kännas tryckande i Pedagogiska sällskapet,
och missnöjet utbröt den 9 februari, då man i den Almquistska familjens
bostad diskuterade det nya läroverksbetänkandet. I ett brev skildrar jag
förloppet :
Almquist förklarade överlägset, att hela betänkandet bara var ett politiskt schack-
drag, ägnat att genomdriva motsatsen av vad det sade i verkligheten. Jäg svarade
då att betänkandet under alla förhållanden är ett faktum, vartill riksdagen och all-
mänheten måste ta ståndpunkt. För övrigt står ju bland kommitténs medlemmar
även professor Boethius, som aldrig skulle sätta sitt namn under en handling annat
än i god tro.
De sista orden föranledde närmast ett gräl — jag lär också ha varit
alldeles blek, men rösten hade varit fullt behärskad. De närvarande lä-
rarinnorna var belåtna med min opposition, och jag fick ett privat anbud
att bli ordförande i Sällskapet, vilket jag dock genast avböjde. Almquist
lyckades nu på ett styrelsesammanträde genomtrumfa ett resolutions-
förslag, som han utan någon åtvarning tänkte förelägga Sällskapet. Ett
par kända lärarinnor som därvid förgäves opponerat sig, begärde då min
hjälp, och jag var naturligtvis inte nödbedd. »Kvinnornas sak gentemot
mäns dumdryghet, det är just min sak», skriver jag.
Bland Almquists vänner tycks rädslan ha varit mycket stor både för
hans och min hänsynslöshet, men när jag begärde bordläggning, fick
jag många instämmanden. Jag hade ju endast gett luft åt vad de andra
ej tordes säga, då de i många år hade blivit nonchalant behandlade. En
mycket ung lärarinna som satt bakom mig lär efter mina anföranden ha
liksom klappat mig i ryggen av förtjusning.
I min dagbok tillägger jag:
Å det märks ju så väl, att ska vi komma någon vart med män, så ska vi också
vara inne i mäns arbetsmetoder och tankegång. Seminarister se de över axeln, men
de ska få se, att vi akademiker är svårare att komma tillrätta med. Men de andra
håller nog ihop, och jag är viss om att de som skulle ha tackat mig för angreppet
på Almquist, om jag varit en man, de kommer nu när som helst att desavouera mig,
därför att jag vågat vara så djärv, fast jag är kvinna. Ovillkorligen kom i dag på
morgonen för mig orden : »En man förutan vänner, om än så stark, dör hän som
stam i öken med skalad bark», och jag undrade om det fanns rum i världen för en
kvinna utan vänner, det vill säga inflytelserika vänner, och sådana finnas ju nästan
uteslutande bland män, bland vilka jag inte har en enda vän, men kanske flera fien-
der. –––-Men nu har det så bestämt gått upp för mig, att jag handlat rätt i att
opponera.
Strax därpå kom också det bakslag jag fruktat, då jag nämligen fick
skäl misstänka, att Pedagogiska sällskapets styrelse försonat sig med Alm-
quist på min bekostnad:
I alla händelser undviker de mig nu. Först den 12 maj blev det slut på stridig-
heterna, genom att Almquist avsade sig ordförandeskapet : han talade om sina sex-
tio år och hopade göromål, och han såg verkligen gammal och sorgsen ut. Det var
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
