Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
Så kommer funderingar i brev till Anna över hur bibelstudiet egent-
ligen är protestantismens Akilleshäl.
Även i Nya Testamentet, särskilt hos Paulus, finner jag en tankegång, så skild
frän min, att jag anser det förfelat att lägga bibeln utan kommentarer till grund
för uppbyggelse. Nog har jag mera gagn av Harnack och till och med
Kierkegaards »Öieblikket» än jag haft av dessa Korinterbrev med deras
tidsföreställningar, obegripliga utan särskilda kunskaper. Lyckligtvis fäster jag icke
begreppet »Guds ord» speciellt vid bibeln, om vi med Guds ord menar det som
skarpt talar till samvetet.–––-Summan är att en bildad människa ska läsa bibeln
som en bildad människa. Bönen är dagligt bröd men ej bibeln, och vi ska ej sörja,
därför att vi öppet erkänna detta. Även Fredrika Bremer kom ju till den ståndpunk-
ten. En vanlig människa bör helt enkelt läsa en epistel eller profetia i sträck en kväll
då och då och till dagligt bröd i stället studera någon religiös personlighet, helst en
lekman. Tomas a Kempis och Fénélon vet jag av erfarenhet duga härtill, liksom
Augustinus, Drummond, Wikner, Kierkegaard, Kingsley, Ritschl, även Amiel. I
Schweiz bör du lätt träffa Vinets skrifter; han har gett Fredrika Bremer djupa in-
tryck.
Det var tämligen klart, att det med min ankomst skulle komma friskare
vindar in i Åhlinum, som dittills huvudsakligen varit känt för sin kon-
servatism, inte minst i religiöst avseende. Det var ju inte så många år
sedan Karin Åhlin hade skyltat i Söndagsnisse, där hon med kvasten i
högsta hugg hade motat ut en irrlärig kristendomslärare, nämligen den
unge teologen S. A. Fries, och hade hon levat nu, så kanske det gått på
samma sätt med mig. Men hon hade dött just året innan jag gjorde mitt
intåg, och hennes brorsdotter hade ingen motståndskraft mot mina åsik-
te.r, helst som seminariet just i kristendom hade ett av sina sämsta ämnen.
I början sökte visserligen de fyra gamla lärarinnorna, som enligt
Karin Ählins förordnande var brorsdotterns kontrollråd, den så kallade
•»kvartetten-», skydda henne för min förförelse. Men det dröjde inte så
länge innan kvartetten sprängdes och två av de fyra ställde sig på min
sida och till och med började läsa den frisinnade norrmannen Klaveness
postilla.
En händelse som »såg ut som en tanke» var också hovpredikant Heü-
mans avgång ur skolan. Som kyrkoherde i Adolf Fredrik, där skolan
låg, hade han på sista tiden varit morgonbönspräst och hade även haft
pedagogik i en klass, där han till elevernas förargelse påstods ha förkun-
nat Schartaus lära, att en mans frieri är ett uttryck för Guds vilja. På
senare tider hade han också förargat hela skolan genom förebråelser mot
en liten flicka, som råkat gäspa under morgonbönen. Det på samma gång
salvelsefulla och prelatensiskt självgoda i hans väsen retade särskilt ung-
domen vid ett offentligt möte på KFUM, där han uppträdde mot det då
framträdande kravet på sexualundervisning.
Jag trivdes emellertid inte bättre med det lågkyrkliga KFUK än med
den prästerliga högkyrkligheten. När jag i slutet av januari på ord-
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
