Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•ii 110077
LYDIA WAHLSTRÖM
att slå ut och åkrarna se ut som palt med vällingsås. Jag upptäckte en
kullfallen gran med utmärkta kottar, och lite järnek och tusensköna, och
vårlökstuvor har jag också hittat för att skicka till Schweiz.––––––
Nattvardsbarnen konfirmeras här om söndag och skura nu kyrkan av
alla krafter, men inte går jag och ser på det eländet.» (Prästen hörde
denna gång till de ovanligt träaktiga! — På julen hade man dock haft
en »som åtminstone kunde läsa innantill» !)
En dag då Anna hade skrivit ett förtvivlat brev till mig, utbrister jag:
Fattar du inte, att jag länge nog har haft sjukt och överspänt folk omkring mig?
— du måste vara kallt vatten och frisk luft för mig.––– Nej, jag går inte och blir
bitter, i botten tror jag ej ens det passar min natur, och allt som ej hör dit, tror jag,
att jag till sist lyckas avskudda mig. Att jag inte gör det med dig också, beror nog
på att du helt enkelt hör till min natur.
Den 9 april skriver jag:
Min starka självständighetslängtan är över mig igen — jag skulle vilja slå mig till
full inre harmoni och säger åt Gud och dig och mitt arbete : »Jag släpper dig inte
med mindre du välsignar mig.»
När Anna jämrar sig lite över de franska översättningarna hon håller
på med skriver jag: »Ta i som en karl och inte som ett kräk till
fruntimmer!» Det gjorde jag nog också själv, eftersom jag under det
korta påsklovet hann med 85 sidor i en bok om Geijer. Och i Stockholm
möttes jag sedan inte bara av studentskrivningar utan också av två möten
i två rum bredvid varandra, det förut nämnda med Akademiskt bildade
kvinnor, där jag måste vara ordförande, och ett med rösträttsrörelsens
styrelse, dit jag ibland blev inkallad från det andra mötet.
Mot slutet av maj kom ett slags avspänning mitt i brådskan genom
ett par livligt senterade nöjen, dels en middag på Skansen med Klara
Johanson och dels en utfärd till Älvsjö, där det nygifta paret von Euler
utgjorde ett angenämt värdfolk.
Vid den tiden hade Anna för längesedan hamnat hos Kirsten i
Köpenhamn och väntade där på mig. Under de senaste veckorna hade
hon i känslan av att troligen aldrig kunna bli stark nog, resignerat från
tanken på läkarstudier och gått in på en plan att bli assistent på Fredrika
Bremer-förbundet hos fröken Adelborg som byråföreståndarinna.
Det var en strålande vårdag 1903 som jag ankom med Öresundsbåten
till Köpenhamn och mottogs av Anna, som sprattlade som om hon velat
hoppa i sjön för att båten inte kom raskt nog. Den grå jackkostymen med
röd väst, som kunde ha passat även nu efter fyrtio år, om det inte varit
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
