Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA OCH RELIGION
offentligt, märkte jag att Askovs ungdom naturligtvis inte begrep svenska
lika bra som studenterna på Herlufsholm,
På det hela taget hade Askov blivit mig en besvikelse. Livligt slog det
mig vilken frestelse till ytlighet den gamla metoden att endast »väcka
intresse» måste vara för lärarna. Inom folkhögskolan förnyas ju elevupp-
sättningen oupphörligt, och lärarnas gamla kvickheter blir därför alltid nya
för den nya kursen. Den grundtvigska andan ger dock alltid möjlighet
till ett förnyelsens bad och vid mitt besök på Askov 1939 observerade jag
en glädjande förändring, som sedan ytterligare förklarades genom Roar
Skovmands bok om den danska folkhögskolan.
Till Sorömötet kom jag nu i en helt annan stämning än till Läckö.
Kirsten Möller var inte svår att locka med dit. Bland vårt sällskap på
mötet minns jag särskilt min vän från Herlufsholm, Hans Koch, vidare
Ostenfeld, som sedan skulle bli Själlands biskop, professor Westergaard,
Natanael Beskow och Nathan Söderblom.
De flesta av de kvinnliga ledarna från Herlufsholm återsåg jag här och
även några av de norska. Ordföranden, Elisif Taulow, var nu förlovad
med den manliga ordföranden, Torm, docent och sedan professor i kyrko-
historia. Genom hennes förmedling fick jag bo tillsammans med Kirsten
i en mindre sovsal, tillhörig »Sorö akademi», en motsvarighet till Herlufs-
holmsskolan. Mötet var det mest besökta av alla nordiska studentmöten
-— det var som om man hade anat, att det skulle bli det sista på lång tid.
1905 kom ju unionsbrytningen, och därvid tog danskarna i allmänhet så
avgjort parti för norrmännen, att stämningen inte lämpade sig för något
nytt samnordiskt möte.
Av Sorömötet har jag ett enbart ljust minne. Vädret gynnade hela tiden
våra utfärder och över hela Sorö vilade en idyllisk Ingemannstämning.
Skalden hade ju bott här, och det passade bra att i denna blida atmosfär
sjunga »Dejlig er jorden» och »Bliv hos os når dagen hælder». Här
fanns föga för mig att reta mig på, utom de här liksom på Herlufsholm
alltför många estetiskt underhaltiga väckelsesångerna i den för tillfället
hopsatta sångboken »Cantica». Den gamle humoristiske dogmatikprofes-
sorn med sin bondklockarfysionomi, som vid detta tillfälle förde ordet
och mycket riktigt hette Madsen, hade dock en viss förmåga att gjuta olja
på upprörda vågor.
I mina mötesreferat för Stockholms Dagblad meddelar jag utdrag, sär-
skilt ur Söderbloms föredrag om »Nutidsbildning och religiös innerlighet»,
där han bland annat talade om »intellektualism och romantik».
»Professor Söderblom», skriver jag, »vars närvaro vid mötet nyss varit
föremål för ortodoxt klander från pietismens trångsynta organ, Kristeligt
Dagblad, hade genom sitt föredrag tagit alla med storm.»
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
