Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
En diskussion om asketism och livsnjutning svävade så där tämligen åt olika håll.
Mörkast betraktades saken av en ung norsk kandidat, som med ett allvar, präglat
av den egna erfarenheten, förklarade, att särskilt ett kristligt studentliv kräver,
en nära nog asketisk försakelse av umgänge och njutningar. I liknande riktning
gick också en annan norrman, prof. Lyder Brun.
De flesta anförandena höllo sig emellertid mera åt »solsidan», och en dansk
kunde rent av icke låta bli att ge en liten släng åt norrmännens tunga sätt att betrakta
livet. De flesta danskar betonade också, att en sund livsnjutning, långt ifrån att lägga
hinder i vägen för det kristliga livet, tvärtom är en vederkvickelse, nödvändig just
för att vi verkligen skola förmå att fylla de försakelsekrav, som påläggas oss.
Själv höll jag för de kvinnliga studenterna ett föredrag, som omfattade
just det som för mig nu och alltjämt var det mest aktuella :
Brist på kvinnlig arbetsduglighet är en allvarsam sak i en tid, då kvinnofrågan i
samtliga de skandinaviska länderna ingått i ett politiskt skede och kräver andligen
utvecklade kvinnor. Härmed menas icke manliga kvinnor; vad vi behöva, är icke
en massproduktion av redan givna värden, utan något verkligt nytt. Vi behöva kvin-
nor, fullt medvetna om sitt eget väsens egendomligheter och fullt i stånd att göra
dessa egendomligheter gällande till samhällslivets tjänst. En sådan utveckling
befordras bäst genom en nära beröring mellan män och kvinnor, varvid naturligtvis
universitetsstudier få en allt större betydelse.
När jag lämnade Sorö, kunde jag med gott hopp överlämna Kirsten
Möller åt mina Herlufsholmsvänners omvårdnad. Härom skriver jag:
»Jag är obeskrivligt glad åt att hon fått tag i Hans Koch. Det är säker-
ligen den intelligentaste av Skandinaviens unga präster, en Kierkegaard
i hänsynslöshet, men med en jämvikt och sundhet, som Kierkegaard ej
hade.» Slutet blev, att Kirsten snart började studera teologi och efter
några år var färdig att som Kirsten Svelmöe Thomsen bli en verksam
och lycklig prästfru i Köpenhamn.
Sorömötet avslutades den 23 juli, och Anna stannade någon tid i
Danmark med Kirsten, medan jag fortsatte med Hilma Borelius till hennes
hem i Lund och sedan tog henne med på en utflykt till en prästgård, där
min vän Nils nu residerade i en av Skånes vackraste trakter vid Ringsjön.
Det var första gången jag såg en skånsk prästgård i den gamla danska
stilen — lång, låg, vitrappad träbyggnad med ett, som det föreföll mig,
i högsta grad eldfarligt halmtak, där halmtussarna på vinden spretade ut
åt alla håll.
Första veckan i augusti tillbragte jag hos min äldsta syster, som nu
bodde i Lyckeby som distriktssjuksköterska i Augerums socken. Befatt-
ningen var grundad på en donation av fröken Ellen Ruben, av den första
judefamilj som innehaft jord i Sverige. Hon var både bildskön, sympatisk
och rik, men hade ändå nått medelåldern som ogift — troligen därför att
hon på grund av sin rikedom misstrott alla friare. Mitt starkaste minne
av henne var den massa drastiska judehistorier, som hon med ogenerad
humor och dold bitterhet strödde omkring sig.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
