Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA OCH RELIGION
Min syster Idas lätthet att förvärva vänner förnekade sig inte heller i
Lyckeby, och utom fröken Ruben hörde till dem också drottningens
statsfru, friherrinnan Alströmer, som bodde här över sommaren och roade
mig med »ord och bild» från sina många resor med sedermera drottning
Viktoria. Ett amatörfoto som hon själv tagit från det dåvarande kronprins-
parets första förlovningstid på en båt i trakten av Neapel, bar syn för sä-
gen om hur lyckliga de var. Ida och jag hade dessutom ett angenämt sam-
talsämne i en yngre vän till Ida, som då tjänstgjorde som präst i Skåne
och som hon en tid hade hjälpt med hans studier i hebreiska Gamla Testa-
mentet. Hon hade läst betydligt mer exeges än vad som fordrades för teol.
kandidatexamen i Lund.
På hemvägen från Lyckeby gjorde jag en avstickare till Annas hem
i Djurkälla, där vi cyklade omkring lite i omgivningarna. Hennes far var
vid strålande lynne och blev inte ens rasande, när det slapp fram att jag
hade lärt Anna att cykla en bit på den smalspåriga banan till
Ödeshög, som han själv grundat. Men naturligtvis lovade vi »att inte göra
så mer». Sedan Anna nu fått sina affärer uppklarade, började det också
dyka upp en plan hos mig, att vi skulle flytta ut till Stocksund eller något
dylikt för att riktigt få känna glädjen av ett eget hem. Under den
kommande terminen skulle jag åtminstone kunna lägga av ett par hundra
kronor till detta ändamål, eftersom jag skulle få flera lektioner än vanligt,
hela 15 timmar!
Juli månad 1904 tillbringade jag med Anna på Omberg i en liten röd-
målad skogvaktarstuga, som hette Schwarzwald efter en Norrköpings-
grosshandlare, som låtit bygga den till jaktstuga. Den låg tämligen rakt
ovanför Annas hem, som nu hade flyttat en bit från de gamla ärevördiga
Djurkällabyggningarna till det av hennes far nybyggda Ekhaga. Schwarz-
wald hade det härligaste läge, och som barrskogen då ännu var jämförelse-
vis gles, hade man utsikt över en del av Vättern vid »Västra väggar».
Vi gjorde långa strövtåg på cykel och till fots både åt Alvastra- och
Borghamnshållet. Hur många somrar under mina vistelser i denna trakt
har inte den s. k. Nya vägen varit mig den största glädje! Denna sommar
var den dock så nyanlagd, att våra cyklar lätt kunde bli skadade bland
de vassa skärvorna av Borghamns berömda kalksten. Först närmare Borg-
hamn dög den till cykelväg, och då gick det med rivande fart. I Borghamn
var vi för övrigt nästan varje dag för att bada och även i någon mån för
att proviantera, ty vårt hushåll fick vi sköta själva, varvid skogvaktarns
skaffade oss mjölk och deras barn hjälpte oss att plocka smultron och
vilda hallon, som utgjorde vår vanliga efterrätt. Eljest gjorde vi det
naturligtvis så lätt för oss som möjligt med spickesill, skinka och surmjölk
och hallon.
Följande höst ersattes Hedda Åhlin i våningen av min Uppsalakamrat
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
