Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
Elisabeth Skarin. Med »Bess» eller »Gullbjörn», som hon kallades av
kamraterna, fick vi ett musikaliskt och humoristiskt element in i vårt hem.
— »Nu börjar vi verkligen få det riktigt rart häruppe», skriver jag
i oktober, »nu återstår bara ekmöbeln från Annas hem, och den kommer
om 14 dar, och då har vi även matvrån färdig. — I går afton voro Holm-
bergs från Tärna folkhögskola här på kväll, och Clara tycktes trivas bra
med dem.»
För min fantasi hägrade alltjämt »stugan», där jag skulle få min lugna
tillflykt med Anna. Hon tycktes alltmer ha vuxit sig in i sitt arbete som
Gertrud Adelborgs assistent på Fredrika Bremer-förbundets byrå och
redaktör av förbundets lilla veckotidning, »Hemtrevnad». Småningom
började hon också få förtroendeposter inom Stockholms FKPR. Överallt
var det sålunda inom mitt område hon var verksam — hade jag verkligen
aldrig kunnat tänka mig, att hon också skulle kunna leva ett annat liv ?
Snart blev jag dock tagen ur mina illusioner. I julbrevet till Ida detta
år skriver jag på sista sidan liksom i förbigående:
»Anna har förlovat sig 9 dec. med fil. lic. Gideon Danell, bror till professor Danell
(sedermera biskop i Skara). Det är ställt på framtiden — en förlovning på allra
minst två år — och hon behåller sin plats på förbundet. Jag håller mycket av honom
och tycker mig ha fått en riktig bror. Anna är sig lik, bara ännu mer harmonisk
och trevlig här hemma.» — Senare beskriver jag Gideon som mycket stilla och
anspråkslös, nästan blyg för dem som ej känna honom bra. Han har mycken begåv-
ning, och blir nog en duktig forskare. En ovanligt fin natur är han och man kan
tala med honom alldeles som med en nära flickvän om vad som helst. Över tret-
tondagshelgen ha vi tre varit ensamma här, hade julgran och gröt trettondags-afton
och ha läst högt etc. När Anna var på förbundet, brukade Gideon och jag gå ut och
gå, och vi ha sålunda blivit mycket nära bekanta.
Detta förråder ingenting av det lidande det kostade mig att avstå från
planerna på eget hem med Anna. Det kom tider, när jag under mina
resor kring land och rike oupphörligt tänkte i folkvisetonen : »Min sorg
faller vida.» I själva verket behövde jag alla de sex år som förlovningen
kom att vara för att fullt kunna resignera. För Anna själv var det säkert
ännu svårare. Hon kunde sätta sig in i mina känslor och försäkrade
mig, att hon mycket väl kunde ta hand om oss båda, fast hon naturligtvis
brukade påminna mig om, att hon nu framför allt behövde en mor, vilket
hon ju aldrig haft.
Naturligtvis hade ej »katastrofen» kommit så plötsligt, och ändå hade
jag svårt att behärska mig inför mötet med Gideons familj, som jag
träffade under en weekend vid Lunnevads folkhögskola i Östergötland.
Där råkade jag ut för att acetylengasen i samlingssalen slocknade, så att
jag en god stund fick tala i mörkret — vilket passade för min dåvarande
stämning! Strax efteråt, den 9 december, hade förlovningen eklaterats
och hälsades bland annat med telegrammet : »Gideon gratuleras på Anna-
dagen.»
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
