Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En parentes om München och Gagnef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M IGAEE
LYDIA WAHLSTRÖM
de stora bangårdarna ta hand om tjänstsökande landsortsflickor. Men så
kom i början av 1900-talet Tysk-evangeliska kvinnoförbundet, som
gav klaven till det katolska. Politikens förbindelse med religiösa frågor
är en egendomlighet för Tyskland, liksom kvinnosakens litterära karaktär
är en egendomlighet för de nordiska länderna. Katolska kvinnoförbundet,
som slutligen hade sammanlagt 75.000 medlemmar, var aldrig direkt an-
slutet till centrumpartiet, men tjänstgjorde som en god skola för kvinnor-
nas införande i samhällsintressen. Av de olika sektionerna, en för kurser,
avsedda att ersätta universitetet, innan de tyska kvinnorna ännu fått till-
träde dit, en för välgörenhet och en för sociala frågor, var den sista
den verksammaste av alla. Den ordnade skyddshem för prostituerade, den
framtvang kvinnliga poliser och kvinnors deltagande i barndomstolar, och
den organiserade hemarbeterskor och uppasserskor i särskilda katolska
fackföreningar, sådana som förut fanns bland manliga arbetare. De
bajerska hemarbeterskornas svältlöner var hårresande, och de utnyttjades
också på samma skamliga sätt som överallt eljest av sina arbetsgivare.
En föreståndare för en av Münchens största tvättinrättningar hade panna
att säga till en Kvinnoförbundets aristokratiska utskickade, »att vad
beträffar de vackra hemarbeterskorna, så sörjer jag själv gärna för deras
biförtjänster» !
Under vistelsen i München fick jag vara med om ett sammanträde, där
jag fick en provbit på vad tyska kvinnor brukar kalla »underofficers-
manlighet». En av Katolska kvinnoförbundets hjälpföreningar, som för
att skaffa hemarbete åt obemedlade kvinnor överenskommit med ett
bajerskt regemente om leverans av uniformsbyxor för sommarbruk, fick
där kritik på ett par byxor man sytt som prov. Det var ett aktstycke
på två foliosidor, författat av en underofficer, som på millimetern lyckats
upptäcka bristande symmetri i sömnaden och i en ton, påminnande om
sergeant Himmelstoss i Remarques krigsroman, gjorde föreningen upp-
märksam härpå.
Men även om ett verkligt historiskt ögonblick fick jag vara med, när
nämligen de tyska kvinnorna för första gången deltog i ett politiskt möte.
Ännu några få år förut hade en av Tysklands mest framstående socio-
loger, fru Helene Simon, i nåder fått skriva ett föredrag om skyddslag-
stiftning för kvinnor att uppläsas av en manlig medlem i Sällskapet för
social reform, medan författarinnan fick sitta i ett »segment» av salen,
sedan hon lovat att inte söka yttra sig under diskussionen! Först 1908
upphävdes förbudet för »dessa kvinnspersoner», som lagen uttryckte sig,
mot deltagande i offentliga möten, och det första stora mötet, där kvinnor
fick vara med, hölls just i München denna sommar i något »Hofbräu-
haus». Man satt vid småbord med ölsejdlar, och männen — eller skall
jag säga karlarna? — åt salta mandlar till ölet för att kunna dricka så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
