Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En parentes om München och Gagnef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PARENTES OM MÜNCHEN OCH GAGNEE
en gång varit matematiklärarinna vid Normalskolan, men då hennes ende
bror blev landshövding på Gotland, följde hon med som värdinna i hans
hus. Hon blev också sin brors närmaste rådgivare även i offentliga ange-
lägenheter. August Wall var ett par år äldre än systern och såg ståtlig
ut med sitt mörka helskägg och sin resliga hållning. Han var framstående
pianist och blev en tid preses i Musikaliska akademien. När han somma-
ren 1909 flyttade över till Stockholm som medlem av den nybildade Rege-
ringsrätten, fick han oss emellan heta RR, vilket naturligtvis gav anled-
ning till ordlekar på rösträtt. Mycket fröjdades också Kerstin, när Anna
och jag vid denna tid köpte en porslinsservis och expediten förklarade att
den för sin hållbarhet ofta köptes av landshövdingar !
Familjen bestod för övrigt av en betjänt som spelte fiol på konserter,
och hushållerskan, hans moster, gamla Marie, som varit de bägge sysko-
nens barnjungfru och alltjämt sökte uppfostra Kerstin. Men till familjen
hörde också den svarta pudeln, som egentligen hette King, men när hus-
bonden blev Konungens Befallningshavande, måste döpas om till Tjing.
Hunden ställde en gång till ett verkligt bryderi, när han nämligen hade
lyckats smyga sig ut och befanns gå med nosen i knävecket på sin husse
i en fin begravningsprocession i Visby. Det var ju ingenting att göra åt
den saken, men så började det regna, och Tjing sökte plötsligt skydd
mellan benen på den jordfästande biskop von Schéele, som hade den vi-
daste kappan. Biskopen märkte lyckligtvis ingenting, men de övriga del-
tagarna kunde nog inte finna den begravningen så sorglig. »Som väl var,
hade ju Tjing åtminstone anständig sorgdräkt», brukade landshövdingen
säga, när han berättade historien.
Till denna trevliga familj och detta smakfulla residens — det hem-
trevligaste av de fyra där jag sedan bott — kom jag nu som föreläsare
omkring den 20 januari 1908 och kände mig från början förunderligt
hemmastadd. Efter hemkomsten skrev jag, att jag har »tankarna fulla av
havsluft och sömnig belåtenhet — jag tycker mig ha fått igen Anna
Höjer föryngrad och frisk». Just det att Kerstin liksom Clara var II år
äldre än jag, gjorde det så tryggt för mig, jag som eljest bara var om-
given av yngre som berodde av mig och väntade något av mig. Jag skri-
ver till Kerstin i augusti 1908:
Och nu känner jag nästan i min själ som jag tror att min chiffonier och mitt
skrivbord mätte ha känt när de fick städat i lådorna, innan jag reste till Visby.
Jag har nästan det missbrukade ordet »levnadskonst» på läpparna, när jag tänker
på dig och din bror — så vackert har ni yxat till Ert liv. Du får inte skratta nu och
kalla mig sentimental, står det något vansinnigt i det här brevet, så beror det på att
jag fortfarande går i veronalrus efter båtresan.
Att Kerstin och jag så raskt fann varandra berodde delvis på att de
bägge syskonen också härstammade från en prästgård i Västmanland och
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
