Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösträttsrörelsen 1909 och följande år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTTSRÖRELSEN 1909 OCH
FÖLJANDE ÅR
Under åren 1907—1911 levde jag menai offentligt än privat liv,
och Hilma Borelius varnande ord om att jag alltför mycket kastade mig in
i polemik, var nog fullt berättigade. Jag lämnade inte gärna ett motstånd
obesvarat, och jag fick utan svårighet både Stockholms Dagblad och
Svenska Dagbladet, ibland också Aftonbladet, till mitt förfogande. Men
det var visst inte bara polemik det gällde. Den kvinnliga rösträttsrörelsen
behövde en teoretiker, och ingen annan fanns, när Hilma Borelius var
förhindrad genom sjukdom och fortsatta examensstudier. Den praktiska
politiken drev alltmera in mitt intresse på idéhistoria; jag sökte få kvin-
norna att intressera sig för själva världskampen mellan liberalism och
konservatism, som hos oss betydde maktens växling mellan Karl Staaff
och Arvid Lindman.
I Dagny hade jag en längre artikel, »Lärdomar av den kvinnliga röst-
rättsrörelsen», som inleddes med ett »Ve de besegrade!» d. v. s. de efter-
blivna. Den Staaffska regeringens svar på kvinnornas anhållan om röst-
rätt visade att kvinnorna nu var de enda, som verkligen drog ut kon-
sekvensen av de frisinnade idéerna. Det talas om demokratisering, men hur
kan denna bli fullständig, om kvinnorna inte får vara med i statslivet?
Englands och Amerikas rösträttshistoria visade, att vi inte kan vinna
partierna genom att ansluta oss till deras respektive rösträttsteorier :
Ty grunda vi vårt rösträttskrav på teorin om de mänskliga rättigheterna, som
liberalerna själva påstå sig hylla, så ber man oss uppoffra vår egen sak för att
i stället arbeta för dem, som — vem vet — i en framtid till tack komma att ute-
stänga oss. Och grunda vi vårt krav på statsintresset, så säga de konservativa endera
att vi ännu ej äro till fylles kvalificerade, eller ock att vi redan äro tillräckigt repre-
senterade genom våra män och bröder.
Denna Dagnyartikel blev min egen programförklaring i rösträttssaken.
Alltmer hade jag kommit att betrakta rösträtten som en skyldighet, grun-
dad på kvinnans speciella anlag och intresse för de mera personliga,
religiösa, sociala och moraliska sidorna av samhällslivet. Här låter mina
framtidsblickar från 1908 gott tillämpa sig även på tiden efter andra
världskriget.
Än om demokratiseringen kommer att få till följd, att sakkunskapen inom riks-
dagarna minskas och riksdagarna förlora i betydelse? Utskottsvalen visa redan i
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
