Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösträttsrörelsen 1909 och följande år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTTSRÖRELSEN 1909 OCH FÖLJANDE AR
avvisat, att jag senare på kvällen ringde upp henne och bad om ursäkt,
varvid hon med full rätt kunde svara att det borde jag ha gjort offent-
ligen. Mitt despotiska sätt att som ordförande förkorta alla förhandlingar
kunde naturligtvis inte heller göra mig populär. Jag tyckte nog, att de
flesta anförandena var onödiga, och mina inlägg bestod därför mest i
frågan om vi inte fick anse diskussionen avslutad. Och som den mesta
talträngdheten naturligtvis kom från de minst bildade, var det nog inte
så sällan just de socialdemokratiska kvinnorna jag råkade avsnoppa,
varigenom jag fick rykte att vara högfärdig. För formsaker har jag aldrig
haft tillräckligt sinne, och jag var både för häftig och för litet smidig
för att vara idealisk ordförande för en vanlig rösträttsförening. Utan
tvivel lämpade sig Landsforeningen bättre för mig: på dess årsmöten
hade man ju endast med lokalföreningarnas ledare att göra och behövde
för övrigt bara representera vid högtidliga tillfällen, vilket egentligen mest
roade mig.
Rösträttssaken fyllde faktiskt hela våren för mig om jag undantar en
serie onsdagsföreläsningar över Gustavianska tiden på Stockholms Arbe-
tarinstitut. Det räckte hela året och drog fullt hus. Bland publiken fanns
inte bara några av mina egna elever, som kanske hoppades på bättre betyg,
om jag observerade dem där, utan också en hel del arbetare, bland andra
en högst intresserad norrlänning, som jag en kväll tog upp till mig och
lånte böcker åt. De föreläsningarna roade mig i högsta grad, och tjugu
ar senare fick jag efter förnyade studier upprepa denna serie 1928—29.
I februari var jag i mina vanliga trakter i Småland, i mars var jag
bland annat i Göteborg och råkade Sophie Elkan, som jag lyckades få
tala Selma Lagerlöf med alldeles ensam. »Jag tyckte mer om henne än
jag trott jag skulle göra.» Mina föredrag i Göteborg blev en våldsam
succé: tre inropningar av stående publik och ett tal av Göteborgs
FKPR:s ordförande, den mycket energiska fru Frigga Carlberg, som in-
tygade att liberalerna inte var rädda för min konservatism och att röst-
rättskvinnorna gillade mig. — I slutet av mars hade jag en turné i Skåne
och Blekinge, där jag på tåget måste kasta ned ett svar för Stockholms
Dagblad på ett angrepp från Annie Åkerhielm, men det skrev jag
»under en stor inre glädje och visshet, som borde avspegla sig i mina ord. Jag
har sett så starkt, att jag behövs, har sett intelligenta kvinnoögon lysa av tacksamhet,
så jag riktigt känner medlidande med den fattiga Annie Åkerhielm, som bara
gnäller och gruvar, sig.» Men när jag kom hem, fick jag genast en polemik i DN.
»Vore jag H. H. i Visby (den nagot fåfänga biskop v. Scheele) skulle jag visst
tycka att jag fick lida för Kristi skull, ty en insändare i D. N„ »Maria», förebrår mig,
att jag är för religiös för att duga till Landsforeningens ordförande, men så egen-
kär är jag ännu icke.»
Jag citerar här mitt svar på denna beskyllning, eftersom det just sam-
manfattar mina argument för rösträttssaken, nämligen att kvinnorna
15 — Trotsig och försagd. 225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
