Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösträttsrörelsen 1909 och följande år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
måste få följa med ut i statslivet, när detta statsliv alltmer tog deras egen
uppgift ifrån dem.
»Kyrkan sekulariseras alltmera, inte bara i Frankrike, utan även hos oss ; staten
börjar småningom ta de enskilda läroverken under sitt hägn; nykterhets-, hälsovårds-
och fattigvårdslagstiftningen blir alltmera komplicerad; själva bostadsfrågan, som
fordom tillhörde det kommunala, börjar spela in på det politiska, och det sociala livet
utvecklas till en statssocialism som närmar sig den gamla merkantilismen.
Huruvida detta är att betrakta som en lycka eller ej, det lämnar jag därhän; vad
jag vill konstatera, är endast att på detta sätt gränserna mellan hemlivet och det
offentliga livet, medan det personliga och det allmänna alltmera utplånas; man tänke
endast på vad t ex. bostadsinspektionen måste innebära för de fattigas familjeliv, vad
folkskolan som bottenskola måste få för en revolutionerande betydelse i de rikares
hem, för att bara nämna ett par frågor, där staten kan ingripa utan kvinnornas
hörande. Och var skulle man säga att svenska mödrar egentligen hade sitt mångom-
talade ‘inflytande’, om statsmakterna kunde ta bort religionsundervisningen! ur skolorna
utan deras hörande, vilket ju med våra dagars socialdemokratiska utveckling alls icke
vore någon omöjlighet.
Var säger jag här att kvinnorna böra hindra kyrkans sekularisering och religions-
undervisningens avskaffande? Varför beskyller ni mig inte lika gärna för att säga,
att de skola avskaffa bostadsinspektionen och hindra att folkskolan blir bottenskola?
Det ena som det andra har jag endast och allenast anfört som exempel på en
stigande statssocialism (icke socialdemokrati!), som, därest kvinnorna icke få rösträtt,
kommer att utan deras hörande genomföra lagar vilka i hög grad röra just deras
egen sfär, ’antingen de nu gå kvinnornas önskningar emot eller ej. För den som kan
läsa inmantill betyda mina ord endast : kvinnor, skaffa er rösträtt, ty när statsliv
och hemliv så nära beröra varandra, måste ni ha del i statslivet ! Dylika lagar
angå er ; antingen ni tycker om dem eller ej, så måste ni få uttala er om deras
genomförande.»
Nu började det också dra ihop sig till storm från socialistiskt håll. Den lilla
skriften »Statsintresset och kvinnans rösträtt» rågade faktiskt de socialdemokratiska
kvinnornas misstro mot mig, eftersom den uppfattades som ett försök att skilja dem
från partiet. Egentligen var det bara den del av broschyren som handlade cm vad
jag kallade »socialistkvinnornas» ställning, som kunde anses ny. Här betonar jag
starkt, att »den kroppsarbetande kvinnan är någonting annat och mer än den kropps-
arbetande mannens kamrat i den för dem båda gemesamma klasskampen: det finns
områden där hon just som kvinna måste intaga en särställning. iSå är hon faktiskt
såsom hemmets självskrivna vårdare vida mer betänksam mot strejker — vid stor-
strejken 1903 var det de socialdemokratiska kvinnorna, som hindrade vattenlednings-
strejk, och deras hållning till nykterhets- och sedlighetsfrågorna har även visat sig
vara en annan än männens. Också i frågan om skyddslagstiftning hade kvinnorna
intagit en annan hållning, och de hade därvid fått hjälp från de andra, t. ex. av Fred-
rika Bremer-förbundets ordförande, fru Agda Montelius, som uppträtt på Folkets hus
i denna sak. Själve Branting hade härom yttrat: »Det blir säkert icke sista gången
som skillnaden mellan en socialistisk och en feminin åskådning träder fram.»
Jag tillägger också, att
Kvinnornas själsliv står i starkare instinktivt sammanhang med det religiösa livet, så
att det gentemot dem icke går för sig att använda socialdemokraternas hittillsvarande
ömkliga taktik i förhållande till religionen: absolut okunnighet, avsiktligt ignore-
rande eller brutalt förakt. När härtill kommer att de manliga arbetarna hittills just
icke visat någon iver för att organisera sina kvinnor, borde högern besinna om inte
just rösträtten för dessa kvinnor skulle kunna bli det bästa ryggstöd till självstän-
dighet även gentemot deras eget parti —. Icke så få socialistkvinnor fortfar ju också,
trots all klasskamp, att tillhöra den borgerliga .rösträttsrörelsen. Och faktiskt kan
kvinnlig rösträtt komma att innebära just det närmande mellan klasserna, som den
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
