Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösträttsrörelsen 1909 och följande år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTTSRÖRELSEN 1909 OCH FÖLJANDE AR
enbart manliga rösträtten icke kan åvägabringa. Innan kvinnorna ha fått sätta något
av sin prägel på samhällslivet, kommer det alltid att finnas speciella kvinnosaker,
gemensamma för alla klassers kvinnor»
När jag avsköt denna salva, riktade jag den egentligen mot högerns
påtagliga socialistskräck, som jag alltifrån ungdomstiden hade haft gott
tillfälle att studera i min hembygd. Hur mina ord skulle kunna upptagas
av de socialdemokratiska kvinnorna själva, hade jag inte ägnat mycken
tanke åt, fastän jag i dåvarande läge borde ha känt, att de proportionella
valen, som genomfördes just 1909, skulle komma att medföra en konsoli-
dering av de mot oss fientliga riktningarna.
Det dröjde emellertid hela våren 1909, innan det socialdemokratiska
anfallet kom. I början av maj hölls en rösträttskongress i London, där
Sverige representerades av vice ordföranden i LKPR, Signe Bergman,
tillsammans med 12 andra delegerade. Vid avskedet påminde jag Signe
om hur Karl XII under Görtz frånvaro i England hade gett ut för
mycket nödmynt och därigenom satt riket i fara. »Tänk om Karl XII
nu gör dumheter medan Görtz är borta !» Efter någon tid fick jag ett
kort från Signe Bergman med den lakoniska påskriften: »Görtz reder
sig nog, men hur går det med Karl XII?» — Hon hade redan fått veta
att mina aningar hade besannat sig.
Den 6 maj 1909, då jag gick till skolan på morgonen, fick jag i
Tegnérlunden se ett stort »FRONT MOT DR LYDIA WAHLSTRÖM»
på Dagens Nyheters löpsedel. DN tjänstgjorde dock bara som sekundant
åt de socialdemokratiska kvinnorna, som därvid inte hade något emot att
ta hjälp från en ung medarbetare, Elin Henriques (sedan fru Brandell),
som brann av begär att få utföra en »journalistisk bragd» genom att störta
mig från ledarplatsen inom Landsforeningen. Det började med att fru
Ruth Gustafson i maj höll ett föredrag i den socialdemokratiska kvinno-
klubben på Söder. Ur ett referat citerar jag :
Inom kvinnorösträttsrörelsen hade nu den allmänt aktade och avhållna fröken
Anna Whitlock som höll ögonen öppna åt alla håll och förstod arbetarkvinnorna
och deras strävanden, avgått som Landsforeningens ordförande och hennes post
har beklätts med hennes motsats, doktor Lydia Wahlström, som brutit rörel-
sens neutralitet. Redan på centralstyrelsemötet i Örebro lade man märke till den
nya anda som besjälade ledningen, då man framför allt betonade vikten av »salongs-
agitation» för att intressera aristokratiens kvinnor för rörelsen, uppvaktningen för
kungen m. m. På årsmötet märkte man också hur man vid styrelseval särskilt ville
söka att få med adeln, och Londonkongressen går avgjort i högerns tecken. Men
rörelsens neutralitet har brutits framför allt genom doktor Wahlströms senaste
agitationsbroschyr »Statsintresset och kvinnans rösträtt».
I den följande diskussionen voro alla deltagarna i huvudsak ense med ledarin-
nan. Det betonades dock att doktor Wahlström säkerligen ansträngde sig att vara
opartisk ehuru hon var lätt att vilseleda. Det var ett allmänt känt faktum att dok-
tor Wahlströms uppträdande väckt förargelse även bland de liberala kvinnorna.
På förslag av fru Gustafson gjorde klubben ett uttalande att de socialdemokratiska
kvinnorna bäst arbeta för rösträtten genom att stärka sina egna klubbar och orga-
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
