Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösträttsrörelsen 1909 och följande år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
nisationer. Om någon därutöver vill vara medlem i den borgerliga rösträttsför-
eningen, står det henne fritt, men hon bör vaka över att rörelsen ej ger på hand åt
sådana rösträttsförslag som skulle stänga arbetarkvinnorna ute.
På detta följde ungefär en veckas rabalder, då jag i flera intervjuer
med skärpa gendrev fru Gustafsons påståenden.
På årsmötet — fru G. syftar väl hår på Stockholmsföreningens årsmöte — skulle
man ha sökt »att få med adeln». Det var vid detta årsmöte, som jag nedlade såväl
ordförande- som styrelsemedlemskap i föreningen, och kan väl under sådana om-
ständigheter knappast göras ansvarig för mötets beslut. Men om så vore, rörde sig
det hela om inval i styrelsen av en grevinna Stenbock, en bland femton andra med-
lemmar, »förutom att så vitt jag förstår, grevinnor också äro människor». Det
har påståtts, att Londonkongressen gått i högerns tecken. Bland de svenska delege-
rade äro 9 avgjort vänster, i — säger en — höger, de övriga 2 »ofärgade». Vad
min broschyr beträffar genomlästes den före utgivandet av Verkst. utskottets då-
varande ordf., fröken Anna Whitlock, och punkten om de socialdemokratiska kvin-
norna hade dessutom upplästs för fru Gustafson själv, utan att hon därvid gjort
någon anmärkning.
De mera moderata tidningarna uppträdde i en mycket vänlig ton mot
mig, medan däremot Dagens Nyheters skribent jublade över »att det nu
äntligen skulle vara slut med den förhatliga neutraliteten, som legat i vägen
för varje verklig reformsträvan». Fru Gustafson förklarade i en artikel
i Social-Demokraten : »Vi kunna ha olika meningar med våra män i som-
liga frågor och även föra fram dem, men vi tillåta inga utomstående att
oemotsagt slå mynt mot rörelsen därav.»
Striden slutade dock utan resultat, ty i två år stod jag ännu kvar som
LKPR:s ordförande. Och redan den 18—19 juni hölls i idrottsbyggnaden
i Stadionparken ett stort rösträttsmöte, som avgjort gick i försoningens
tecken. Jag presiderade, dr Gulli Petrini avtackade mig, och fru Kata
Dalström gillade mig. Det var inte myggfritt i den stora björklövsklädda
salen, och när jag slog ihjäl mygg, trodde en del av de närmast framför
sittande åhörarna, att jag gav signal till applåder åt fru Kata, som just
då höll ett anförande. Anna Gustafsson skriver om mötet till Kerstin
Wall, att det överträffade de djärvaste förväntningar.
»Tänk att se alla dessa olika människor med så olika förutsättningar stå så eniga
om en gemensam sak ! Samtliga anföranden präglades av värdighet och saklighet
och intet enda ord sades som kunde såra, vilket nog säkert kan tillskrivas Anna
Whitlock och hennes föregående samtal med Ruth Gustafson. Lydia inledde och
öppnade mötet bra, fast inte med sin vanliga kläm. Men sedan skötte hon sig för-
träffligt, och det har gjort henne obeskrivligt gott, och hon har fått be många om
förlåtelse i sitt hjärta. Vi slutade också dagen i går med att tillsammans med »Kata»
och »Ruth» och ett trettiotal andra socialistkvinnor dricka te på Dramatiska teaterns
restaurant, där kyparna stirrade på oss, som hade vi varit underliga djur.»
Rösträttsrörelsens årsmöte i Jönköping i mitten av januari 1910 blev
ett uteslutande ljust minne. Man beslöt här att Världsalliansens möte 1911
skulle hållas i Stockholm och att man vid de kommande landstingsvalen
skulle söka knäcka motståndet inom första kammaren, såsom man förut
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
