Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösträttsrörelsen 1909 och följande år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTTSRÖRELSEN 1909 OCH FÖLJANDE ÄR
lyckats göra inom den andra. Mötet fick från början en hoppfull karaktär
genom jur. kand, fru Anna Bugge-Wicksells upptäckt, att den nya
bevillningsförordningen — om också genom en blunder av lagstiftarna —
gett de gifta kvinnorna rätt att deklarera för även den minsta årsinkomst,
om denna inkomst endast tillsammans med mannens uppgick till 500 kr.
Följande dag blev det min tur att komma med avslöjanden, men av
en mera personlig än politisk karaktär. Jag avtrycker här en bit av Frigga
Carlbergs referat i Handelstidningen :
Dr Wahlströms »självdeklaration» blev vackert, nobelt och kraftigt framförd. »För
mig» — ungefär så föllo inledningsorden — »står kvinnointresset först, därför att det
äger en så stor allmäntmänsklig innebörd och är vägen som leder till de socialpoli-
tiska reformerna, vilka vi icke längre kunna uthärda att vänta på.»
Doktor Wahlström har så ofta i pressen blivit begåvad med diametralt motsatta
partibeteckningar, än har hon fått heta stockkonservativ och än socialist. Att hon
helt enkelt är en människa, som har egna meningar och går egna vägar, som gillar
en socialdemokrat när han gör något bra, likaväl som en liberal eller en konservativ,
när de utmärka sig på något sätt, har man så svårt att fatta. Att hon tillhör fram-
stegspartiet är emellertid visst.
Efter doktor Wahlströms anförande, som synbarligen djupt gripit alla, fanns
icke ett spår till meningsskiljaktighet rörande den taktik kvinnorna ha att följa.
Politisk rösträtt åt kvinnor är målet som icke får lämnas ur sikte.
Den stämning som Frigga Carlberg talar om, kom mig efter avslut-
ningen så starkt till mötes från alla de närvarande, att jag efter nära
39 år kan känna situationen levande inom mig. Jag hade talat utifrån
en allvarlig längtan att göra mig förstådd av mina rösträttskamrater, bland
vilka flera hörde till eliten bland Sveriges kvinnor och säkert hade mycket
större livserfarenhet än jag. Det var mitt stora ögonblick som rösträtts-
kvinna, och jag njöt av det utan att förhäva mig.
Från hösten 1910 minns jag rösträttsföreningens tidiga uppvaktning på
borgmästare Lindhagens femtioårsdag den 17 december, halv åtta på
morgonen, som var den enda tid han hade kunnat hitta på åt oss. Den
står livligt för mig, denna regniga morgon, då vi, omkring 20 damer,
samlats i hans våning på Östermalm och gav honom en tavla som genom
sitt motiv från ett norrländskt vattenfall förde tanken på Lindhagens
verksamhet för att rädda de norrländska vattenfallen från bolagsväldet.
Jag hade en gång förut fått tala för honom, nämligen som ordförande i
Stockholms rösträttsförening, och därvid till hans stora munterhet berättat
något från en småskola i huvudstaden, där en liten flicka på lärarinnans
fråga, om barnen kände till några män i vår historia, som arbetat för
kvinnans rättigheter, hade svarat : »Jo, Erik den helige, Birger Jarl och
borgmästar Lindhagen.» Denna gång var jag betydligt allvarligare, men
hade svårt att hålla mig för skratt, när jag plötsligt upptäckte att det
gräts omkring mig.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
