Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem 1910—1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING RELIGIÖSA PROBLEM 1910—12
nämligen alltid till kyrkoherden i församlingen och bad om lov att få
komma.
Med mina erfarenheter fick jag genom detta uttalande mycket att
fundera på. Skulle Manfreds strålande ideal kunna omforma den bedrövliga
verkligheten? I ett helt år grubblade jag på den saken, tills tanken tog
form i ett par tidningsartiklar med titeln »Kyrkotanken och Sveriges
prästerskap», som den 15 och 18 maj 1910 kom in i Stockholms Dagblad.
I alla händelser väckte de rabalder, och det inte bara bland prästerskapet.
Naturligtvis var artiklarnas titel felaktig, därför att den kom folk att
tro, att de mindre vackra saker jag meddelat var avsedda att stämpla
hela Sveriges prästerskap.
Här följer ett sammandrag av artiklarna.
Kyrkotanken, Sveriges folk — ett Guds folk, religiös renässans, folkkyrka —
luften genljuder nu av sådana ord, framförda med ungdomlig entusiasm och med
eller utan samband med s. k. unghögerpolitik. »Korstågsandan» vid senaste kristliga
studentmötet på Huskvarna hade något smittsamt över sig, och det är
ock en fullt riktig tanke, detta att anknyta en reformation till de bestående
traditionerna. Och vi behöva sannerligen ha statskyrkan kvar både som en garanti
mot kristendomens nedsjunkande under den moderna kulturnivån och som ett skydd
mot prästernas absoluta beroende av församlingarna.
Uppsalastudenternas predikoresor ha varit av två slag : en riktad mot den ung-
socialistiska rörelsen i våra industricentra, och en annan, inriktad på de vanliga bon-
debygderna. Delningen har nog varit en följd av omständigheterna. Kampen mot
ungsocialismen fordrar en viss skolning, att bemöta kvasivetenskapliga inkast, men
också en viss psykologisk blick för religiösa och sociala degenerationssymton, så
att vederbörande inte låta sig imponeras och förfasas av den ungdomliga råheten. De
som skött detta korståg, tyckas också ha uppfyllt kvalifikationerna genom att gott-
göra kyrkans försummelse gent emot dem, vilka icke nås av några kyrkliga »nåde-
medel».
Vad den andra sortens korståg angår, så är den heller icke alldeles utan sitt be-
rättigande, såsom länk mellan det kristliga livet vid akademien och ute i våra byg-
der. Fanns det någon kritik bland åhörarna, så kom den nog ej fram till rätt adres-
sat. En dylik synes mig icke böra förklinga ohörd. Det är en gammal allmogeman,
som säger : »Vi blev så glada, när det sades, att unga herrar från Uppsala skulle
komma till oss och tala Guds ord, så vi hade kunnat gå hur många mil som helst
för att få höra. Men när vi kom dit, blev vi bra förvånade att få höra så mycke
om kyrkan och så lite om Jesus».
I bygder med ett starkt kyrkligt liv behövs nog inte så mycket »kyrkotankar»
som Jesus-tankar. Hur skulle det vara, om studenterna en sommar uppsökte just de
socknar, vilkas kyrkoherdar inte besvarat deras upprop? Till dylika »herdars» försam-
lingsbor är det ännu mindre värt att endast komma med »kyrkotankar». Svenskt
allmogefolk har framför allt sinne för realiteter ; de tro inte utan att se, och det är
lättare och även viktigare att få dem att »se Jesus» än att få dem att tro på en kyr-
ka, som de endast sett vrångbilder av.
Ty vad är det annat än vrångbilder av kyrka det, som tusentals av oss har blivit
förtrogna med i olika delar av vårt vidsträckta land. Mina personliga intryck av så
kallad kyrka härleda sig från olika tider av de senaste årtiondena och från landsbyg-
der i så olika landskap som Västmanland, Östergötland, Västergötland, Småland och
Bohuslän. Det är en tragik mer ömklig än storslagen, i den fruktlösa kamp mot fattig-
dom och brist på sysselsättning, som ligger bakom kyrkans.
Det var en prästgård i södra Sverige, där den nye kyrkoherden nyss flyttat in
för att vegetera fram de sista åren av en bedrövlig tillvaro. Han hade en gång va-
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
