Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem 1910—1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
leringsfond borde väl i all rimlighets namn kunna användas till delande av försam-
lingarna i dessa stift.
Som det nu är, sitter det norrländska prästerskapet — som också, naturligt nog,
torde vara det religiöst högststående i Sverige — ofta med utslitande jätteförsam-
lingar, till areal eller folkmängd oerhörda, ibland bäggedera, såsom Gällivare, stort
som Karlstad stift och med 15000 invånare, medan i mellersta och södra Sverige
en präst på 800 invånare mångenstädes är det vanliga, stundom än värre, såsom
på Gotland. Detta »vanstyre» har en dryg del i prästernas demoralisering och intel-
lektuella sjunkande i vårt land.
Man säger stundom, att en nitisk präst kan skaffa sig arbete överallt och att tusen
själar redan är för mycket för en ingående själavård, men härtill må man väl fråga,
om vi ha rätt att sätta vårt prästerskap i de mest försvårande förhållanden och se-
dan begära, att de trots allt inte endast skola hålla sig själva uppe utan också kunna
vara föresyn och stöd för en församling. Och när det så mycket klagas över svårig-
heten att få goda prästämnen, ha vi då råd att så slösa med de krafter vi äga och se-
dan fylla bristen på folk med dispenserade folkskollärare eller, vad som är betyd-
ligt sämre — importerade Augustanapräster med frikyrkopredikanters obskurantism
och folkskollärares självtillräcklighet, men ofta utan dessas bildning? Som det nu är,
vet jag knappast några offentliga medel, så utan all förskyllan eller värdighet bort-
skänkta som de, som gå till avlöning åt våra kyrkoherdar eller komministrar i 500
•—700 personers församlingar. Hade det gällt en annan institution än kyrkan, en in-
stitution, representerande de s. k. reella, d. v. s. materiella intressena och inte någon-
ting så opraktiskt som själars frälsning, så hade alla bildade för längesedan reage-
rat ; nu ryoka de på axlarna och tycka, att det hela gärna må murkna bäst det gitter.
Och kyrkans egna representanter styrka likgiltigheten genom sitt sätt att uppträda,
t. ex. gent emot en motion i denna fråga vid 1908 års kyrkomöte. Mången tycktes
aldrig ha sett, att här fanns ett missförhållande, och det saknades icke ens insinuatio-
ner om norrländsk lokalpatriotism som den egentliga anledningen.
Nej, här som på så många andra håll, nykterhetsverksamheten t. ex., får man i
regel gå de gamla förbi. De, som oupphörligt sett och själva varit med om de svenska
prästgenerationernas eviga kretslopp från hämmad och ofri pastorsadjunkt till ar-
betslös komminister och förslöad kyrkoherde, de ha ofta förlorat förmågan att se
någonting alls, ungefär som fiskarter, vilka leva i underjordiska sjöar och därför
mistat synförmågan. Det är till prästämnena, de unga prästerna och de kristligt in-
tresserade bland bildade lekmän vi måste vända oss för att skapa en opinion. Gläd-
jande tecken till upprorsanda mot den kompromissens och världslighetens makt, som
så länge regerat kyrkomöten och konsistorier, har redan börjat visa sig bland det
yngre prästerskapet och till och med inom kyrkomötet självt, och mången ärlig kris-
ten själ fröjdas i tysthet åt att yxan går, bara han själv slipper hålla i skaftet. Men
den tiden kommer snart, då ingen får förbliva i den utomståendes trygga position,
och med gott samvete upprepa den engelska kyrkoformeln : »As it has been in the
beginning, is now and ever shall be, amen!» Om inte statskyrkan nu inom de när-
maste åren låter sig reformeras, så kommer socialismen med sin enfaldiga trollformel
»religionen en privatsak», att sörja för saken på sitt sätt och allt frikyrkofolket säger
amen, för att sedan för sent inse, att de hjälpt till att riva grunden under sig själva!
Jag är fullt medveten om att ha använt mörka färger, men de ljusare erfarenhe-
terna höra ej till denna landsbygdsskildring. De predikas nog från taken av alla dem,
som anse, att allt är bra som det är och som endast protestera — utan att kunna
förete någon motbevisning — där »världens barn», påpassligt rikta mikroskopet mot
bristfälligheterna. Det var icke så längesedan ett sörmländskt kontraktskonvent
högtidligen protesterade, när landshövdingeämbetets femårsberättelse skyllde något
av ungdomens stigande förvildning på prästerskapets försummelse i ungdomsvården.
Icke ens kritik »från rätt håll» är alltid acceptabel. I ädlare händer kunde kritiken
aldrig ha lagts, än som skedde på Västerås stifts prästmöte 1906; i ödmjukare och
kristligare form kunde personliga brister aldrig ha omnämnts än som där skedde i
biografierna över avlidna prästmän. Men även ett enkelt omnämnande av allmänt
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
