Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem till 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING RELIGIÖSA PROBLEM TILL 1920
NÅGOT OM “RÄTTA LÄRARE“ OCH “ORÄTT“
FÖRSAMLINGSLIV
Under tiden närmast efter Skodsborg hade jag kanske mera
intresse för min hälsa än för min tro. Naturligtvis blev jag religiöst
påverkad av det besök jag gjorde i slutet av juli 1911 hos överbibliotekarie
Lange på Gentofte. Där läste jag bland annat Martensen-Larsens »Fra
Tvivl til Tro», varvid det förbluffade mig, att författaren med sin starkt
intellektuella läggning kunde bli räddad ur depression genom en så enkel
pietist som Rosenius. Lange själv fann jag däremot inte så enkel som
jag dittills hade trott, tvärtom var han en kritisk natur, som för att
kunna leva, medvetet valt sin kristendom i trots av sin skepsis — »en
ståndpunkt som nu börjar bli allt vanligare», skriver jag.
Om min egen religiositet, det vill säga »min slapphet som kristen»,
yttrade jag mig vid denna tid allt mera negativt. Vad jag sett av de
teosofiska böcker Karin Wahlberg rekommenderade gjorde mig visserligen
alls inte till teosof, men gav mig en allt starkare känsla av det relativa
hos alla religioner, på samma gång som av oanade vidder och möjligheter
för anden. I Bhagavad Gita blev jag imponerad av det lugna och fridfulla,
och om det ibland också smakade väl mycket av stoicism och passivitet
och Nirvana för mig, så visste jag ju på förhand att allt detta skulle
finnas där. »Och jag blir ju alltid lugn, när saker låta inregistrera sig
under någon rubrik i vad jag brukar kalla mina ’kokböcker’ med recepter
för allting. Vad som skrämmer mig är däremot det nyckfulla oberäkneliga
livet, därför att man där så ofta måste sätta ihop sina recept själv.»
(När jag nu läser sista meningen slår mig likheten med Nathans ord
i ett brev till mig om »den krångliga, men rika verkligheten».)
För övrigt blev jag förargad när jag i en artikel om ställföreträdande
försoning i en teosofisk tidskrift upptäckte att författaren avfärdade Kristi
död med Krishnamyten. Fast jag inte trodde på försoningsdogmen,
verkade detta dock på mig som något väl ingenjörsfabricerad religions-
historia. (Det hade nämligen alltid slagit mig att teosofien så ofta blir
en tillflykt just för teknikens män, när de längtar efter något mera
förandligat.) De flesta vet ju inte vilket faktum Kristi historia är just
ur rent profanhistorisk synpunkt. Det utspekulerade i teosofien är så
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
