Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem till 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
För övrigt blev jag aldrig bannlyst av allt vad präster hette. Visserligen
hände det mig en gång i Gamleby, att en äldre prost enligt sin dotters
utsago inte vågade visa sig för mig, därför att han blivit rödnäst under
en slädfärd! Men bland yngre präster hade jag inte svårt att få vänner,
t. ex. den unge komministern i Julita, Gunnar Wall, som hörde till
Elisabeth Tamms medhjälpare och vars bok i den sociala frågan jag
recenserade i Aftonbladet. Wall var socialdemokrat men predikade inte
politik utan Guds ord för sina Vingåkersbor : han dröjde också att gå
in i partiet tills efter kyrkoherdevalet. Vår vänskap har fortfarit genom
tiderna, och jag har både hållit föredrag och predikat högmässa i hans
kyrka.
En annan prästgård där jag gott trivdes var komministergården i Köping
där jag under dessa år mer än en gång gästade den kända studentmötes-
prästen Axel Lutteman och hans hustru, som en gång var min elev och
efter sin mans för tidiga död blivit en av våra mest anlitade religiösa
talare. Särskilt minns jag ett besök hos Axel och Ester sommaren 1912,
då jag riktigt måtte ha släppt mig lös, eftersom Axel förklarade att det
visst inte var för sent för mig att gifta mig med en präst. »Men så
var jag visst ovanligt sprudlande och bedårande», tillägger jag själv-
ironiskt. — Kanske det var denna episod, som föranledde en dröm, att
jag plötsligt fick friarbrev från en mängd Uppsalalandsmän, numera
präster i Västerås stift, som dock bifogade predikokoncept, för att jag
skulle kunna bedöma deras intelligens. Slutet blev att jag gav korgen
åt dem alla, för att jag fann dem för dumma. Den drömmen hade jag
i åtanke, när jag nyåret 1914 fann mig på föredragsresa i prästgården i
Degerfors hos Gunnar och Siri Dahlqvist, en konstellation där även hon
liksom Ester Lutteman var teolog och en tid hade varit kristendoms-
lärarinna på Åhlinska gymnasiet. »Det vore inte lätt att få tag på en så
intellektuell präst som Gunnar — han behövde inte bifoga ansöknings-
handlingar för att kunna fria», skriver jag. Gunnar och Siri var precis
lika förtroliga med mig som Axel och Ester och vi diskuterade kyrklig
unghöger i snöhöljd skog i 13 graders köld.
Naturligtvis fortsatte under hela denna tid mina förbindelser med
Fries, Söderblom och Beskow och blev av en alltmera personlig art under
besök i deras respektive hem. Jag minns hur glad jag var, när min gamla
spådom om att Söderblom skulle bli ärkebiskop verkligen gick i upp-
fyllelse 1914 — det var inte fritt att jag tänkte på Brownings vers :
God is in his heaven — all is right with the world.
Och sedan Danells 1915 utbytt Stockholms folkskollärareseminariuni
mot det i Uppsala, tillbragte jag också jul- och påskferier där och kom
regelbundet med på Söderbloms middag annandag jul, där man alltid
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
