Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem till 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING RELIGIÖSA PROBLEM TILL 1920
dansade långdans genom alla våningarna och fick se Nathan som prästen
i den kända leken »Jag skall eder båda två sammanviga». Även av
samtal med Nathan själv har jag glada minnen från dessa bjudningar.
Julen 1919 var där fullständig konsert. »Kompositören Kempff från
Stuttgart spelte Beethovens Appassionata och Waldsteinsonat och en
Schubert och några egna kompositioner på piano och några Bach-
preludier — allt på en orgel, som går med elektricitet. Det var bara
ett enda ljus tätt vid pianot — eljest satt vi alla i skymningen
i salongen.» Där gjorde jag också bekantskap med universitetets
prorektor, professor Ulrik Quensel, och hans fru. Nathan och jag
pratade en hel del, och han och Kempff följde mig hem till seminariet.
Omkring 1905 hade jag börjat komma i närmare beröring med
dåvarande komministern i Storkyrkoförsamlingen S. A. Fries, som efter
pastor primarius Fehrs död 1895 alltmer blivit ledare för den kristna
liberalismen. Hans teologiska ärlighet lade hinder i vägen för hans akade-
miska befordran, och han blev alltjämt hänvisad till prästbanan, men be-
gagnade varje ledig stund till studier och författarskap. Åt min bok »Nu-
tidsfrågor» ägnade han en vänlig recension, varpå jag på hans begäran
recenserade hans lilla konfirmationsbok. När han 1906 i prästhuset vid
Storkyrkobrinken grundade Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm,
var jag med och insattes genast som tredje — vilket sedan har blivit
ständig — ledamot i styrelsen. Från den tiden daterar sig också en
personlig vänskap med både honom och hans hustru, som med åren
givit mig något av det bästa jag upplevat. Min karakteristik av honom
i ett brev okt. 1905 är verkligen i all sin rättframhet fullt riktig :
»Han är ett stort, snällt, naivt barn, ett stycke Newfoundlandshund, märkvärdigt
okritisk i mycket, trots sin vetenskaplighet, men varmhjärtad och entusiastisk i hög
grad.»
Men det dröjde inte heller så länge, innan jag också fick djupare in-
tryck. Det var Fries, som introducerade Harnack i Stockholm 1908, då
han skulle tala på Religionsvetenskapliga sällskapets årshögtid den 21
september, och Sam drack te hos mig en kväll i augusti för att
rådpläga om förberedelserna. Hur »farlig» Harnack ansågs på renlärigt
håll fick man snart veta, när en del kyrkomötesmedlemmar skickade
tillbaka sina biljetter till hans föredrag och Gottfrid Billing tackade nej
till Fries middag för honom, därför att han — Billing — inte kunde
tala tyska! KFUM lär genom sin ordförande, överste Melander, ha
förklarat, att föreningen lika gärna kunde stryka sitt K i namnet som
att låta Harnack tala i deras sal !
Men det blev också glada erfarenheter. På Fries middag kom jag
bredvid en gammal 70-årig östgötaprost, Lundborg, med en ung själ,
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
