Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem till 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
förtjust åt att få se Harnack och glad åt att tiden nu var så mycket
bättre än i hans ungdom. Dessutom talte jag mycket vid Fehrs son,
Ragnar, redaktör för Handelstidningen, »en rar pojke, som jag kom
utmärkt överens med». Harnack höll ett fint tal med en underton som
påminde om hans bok, »Kristendomens väsen». Jag hade just en artikel
om honom inne i Aftonbladet. Tre gånger fick jag råka honom : på
middag hos Fries, på festen på Fenix och så vid tåget, där han med
stort intresse pumpade mig om kvinnornas studier i Sverige. »Han
verkade mer rent uppbygglig än till och med jag väntat mig — bara
ande och kraft», skriver jag efteråt.
Anna Fries hade bett mig tala med fru Harnack, och vi talte lite kvinno-
sak och jag fann henne klok och mera internationell än kvinnor i allmän-
het. Vi talte »Ehe und Beruf» och fann det svårt att ena båda. Och roligt
var det att sitta i en soffa med Harnack själv och tala samskolor och
filosofi. När vi skildes, bjöd han mig till Berlin! Rart att känna sig lite
»hedrad», som västmanlänningen säger. Hos Fries råkade jag den älsk-
värde rabbinen Klein, som ville att vi snart skulle få oss ett riktigt för-
troligt samtal i teologi. Tyvärr blev det aldrig av, och professor Klein dog
två år senare.
Som kontrast till denna middag kommer här följande Beskowidyll från
september 1911, då jag just kommit från Skodsborg och utstrålade
vegetarism :
»Middag hos Beskows på Ekeliden. Elsa Beskow hade sin minsta pojke i knä
och jag hade deras bruna tax, Gutteman, som låg insvept i min kappa och
tog sig fint ut mot det gröna klädet. Beskow och jag var sedan ensamma på
hans rum en lång stund, börjande med urinsyra och slutande med filosofi. Så
upp på pojkarnas rum med Elsa, såg det skrivbord, där Viktor Rydberg författade
Siste atenaren och fann Gunnar i säng. När jag kom hem före 10, hade jag ström-
mande månsken och tyckte det var synd att lägga mig. En strimma låg över min
kudde, och jag nästan log mot Gud och vände om Dav. psalm 121 till ett tack
för att jag somnar vid månsken och vaknar vid sol. Här är så varmt, att jag går i
linnekappa och rövarhatt och känner mig ung.»
Mellan Fries och Beskow personligen kunde knappast någon närmare
sympati uppkomma redan därför att Beskows hela väsen var reserverat
aristokratiskt, medan Fries däremot kunde vara »bredspårig och nästan
bondisk», när han satte till den sidan. Beskow dolde ej heller att han
fann Fries en smula »trivial», och Fries kunde i sin alltmera stigande
kyrklighet inte smälta, att Beskow icke ville låta prästviga sig och därför
inte kunde konfirmera de barn han förberedde till konfirmation. Onek-
ligen verkade väl detta Beskows uppträdande nästan som en förebråelse
mot Fries, som med frejdigt mod stod kvar i kyrkans tjänst, fast han i
mycket inte gick med på dess läror.
Bäst råkade man Fries på Religionsvetenskapliga sällskapet, som allt-
jämt var en av de största attraktioner för mig och många andra, t. ex.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
