Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem till 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING RELIGIÖSA PROBLEM TILL 1920
Gustaf Stridsbergs mor, den genombildade fru Laura Stridsberg, som
förstod Fries dråpliga humor, även om den ibland kunde bli lite drastisk.
Vi skrattade hjärtligt, när han i ett föredrag om den grekiska kyrkan
berättade hur man där måste ge dispens från omdop åt kejsar Wilhelms
syster, när hon skulle bli grekisk kronprinsessa. Henne kunde man ju
inte gärna smörja över hela kroppen med den heliga oljan såsom man
gjorde med barnen, innan de doppades i dopvattnet: det hände ju, att
man ibland tappade dem i dopfunten !
På sammanträdena refererades nyutkomna vetenskapliga arbeten. Här-
vid fick även jag en gång framlägga ett par medeltidsforskningar, dels
Westmans förut nämnda bok, dels den finske professor Crohns bok om
de medeltida legenderna. Där råkade jag dock ut för kritik av sedermera
professor Andreas Lindblom, som anklagade mig för bristande pietet
därför att jag instämde i Crohns skämt med den medeltida uppfattningen
av kvinnan. Sedan Sällskapet genom en donation blivit iståndsatt att ge
ut en tidskrift, blev jag medlem i dess Vetenskapsnämnd och fick där
samarbeta med riksantikvarien Salin, som sedan blev Fries efterträdare
i redaktörskapet.
Vi anade inte då att vi skulle få behålla Fries endast ett år till. Skär-
torsdagen 1914 talade han vid sin vän Kleins bår på Mosaiska kyrko-
gården, och bara två månader senare drabbades han själv på Svenska
prästsällskapet av ett slaganfall, som först gjorde honom till invalid och
sedan släckte hans liv den 15 dec. samma år. Den ii juni skriver jag
att jag satt och grät över Sams slaganfall, som plågar mig högeligen,
bara jag tänker på att kanske hans stora kraft nu är bruten. Vad jag
ångrar är, att jag sedan inte så ofta besökte honom som jag borde ha
gjort. Hans närmaste vän Nathan Söderbloms tal vid begravningen i
Oscarskyrkan var ett ibland av rörelse avbrutet beklagande över den för-
lust både stat och kyrka och vi alla gjort genom hans död.
Vad Beskow beträffar stod han vid denna tid vid en skiljoväg, och jag
som alltid hoppats, att han tillsammans med Söderblom och Fries skulle
komma att bilda den »nyprotestantiska» sammanslutning vi behövde, kla-
gar över att hans intresse alltmer frångick teologien och riktade sig åt
det sociala — det var ju också 1914 han grundade Birkagårdens settle-
ment. »Han struntar i texten och rasar mot överklassen med ett raseri,
som vore värt en annan publik än den skäligen tama han har i Djurs-
holms kapell», skriver jag en söndag i ett ryck av dåligt lynne, men fak-
tiskt kunde också andra människor, t. ex. Walls, vilka själva nyligen flyt-
tat till Djursholm, stämpla detta som ett renodlat klassamhälle.
Efter det kyrkliga örebromötet 1910 hade Beskow ledningen av en
diskussionskrets som brukade samlas vissa onsdagskvällar på Hushålls-
skolan, Jakobsbergsgatan 11, där man sysslade med prostitutionen och
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
