Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem till 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
andra aktuella problem. Där kunde man iaktta hans gradvisa avlägsnande
från teologin. Det lyckades mig t. ex. inte att få honom att läsa Herrmans
bok »Den kristnes gudsumgänge», ett slags originell psykologisk dogma-
tik, som jag brukat läsa tillsammans med Anna och som vi båda hade
haft mycken uppbyggelse av. Det var nästan så att jag till sist inte
bara skrattade åt biskop von Schéeles komiska ord om Beskow : »Han
är en mycket välmenande, men mycket okunnig ung man !»
Det hände även, att Beskow och jag stötte ihop på någon onsdagskväll,
t. ex. när jag — utan att ha erforderlig inblick i bibelkritik — talade om
svårigheterna med bibelläsning och nästan föredrog katolsk mystik fram-
för den protestantiska förståndsmässigheten, som nog också var Beskows
egen.
Jag började med att säga, att jag nästan kände mig förolämpad å Guds vägnar,
för att den refererade författaren framställde Honom som den vredgade eller obön-
hörliga lagiskheten, som Kristus måste rädda oss ifrån. Det påminde mig om Luther
i klostret, och jag Ikunde inte se naturlagarna på det sättet, de påminte mig fastmer
om rättvisan, alltså meningen i livet, och den meningen var jag tacksam för, även
när den straffade mig, bara jag tydligt såg varför. Hur man för övrigt på den
historiske Kristus kunde bygga en hel religion, förstod jag ej, så litet som den
radikala kritiken lämnat kvar av honom. Att Kristus ensam visat oss Guds faders-
kärlek, förefaller mig också oriktigt, då psaltaren har så många uttryck av innerlig
visshet i det fallet–––––-Slutligen sa Beskow, att Gamla testamentet mest ut-
tryckte längtan efter Gud, varpå jag svarade med bl. a. »Herre, när jag dig haver,
frågar jag efter himmel och jord intet »
Som jag fruktade, hade jag med detta gjort honom ont, vilket han
också sade mig i ett brev. — I ett brev från denna tid har jag ganska
tydligt förespått ritualismens annalkande:
Den här underliga övergångstiden från nyprotestantism till romantik, då »den
historiske Kristus» inte räcker att bygga religion på och man måste gripa till spe-
kulation och kyrklig tradition igen, skapar bestämt alla möjliga slags övergångs-
varieteter av religiösa typer och hela världen känner sig osäker. Jag förespår inom
den närmaste tiden ett starkt uppsving för katolicism och teosofi, åtminstone i ut-
landet. Men om jag nu skulle skriva Dett stycke lekmannateologi», så finge jag
nog inte Fries gillande och vore inte så tvärsäker.
Över huvud började jag vid denna tid alltmer finna att uppbyggelse
för det undermedvetna själslivet var det viktigaste av allt, men när jag
sade något härom en kväll, opponerade sig Beskow, som vid denna tid
ännu inte tycktes ha kommit in i några psykologiska studier. När jag
därvid nämnde ordet »stämningsvärde», svarade han, att viljelivet är
viktigare än alla stämningar, och jag förklarade då, att jag endast menade
sådant som kunde hjälpa upp känslolivet, varpå jag efteråt fick ett riktigt
innerligt tack av fru Rosenschiöld, f. Beijer, som tillsammans med sin
man, sedermera landshövdingen, var en mycket intresserad medlem av
dessa diskussionsaftnar. I januari skriver jag:
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
