Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem till 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING RELIGIÖSA PROBLEM TILL 1920
bereda lite vila åt mina egna studentskor, som hade hand om de 109
gymnasisterna och måste ligga med dem på spannmålsmagasinet. De sista
mötesdagarna blev dock för mig nästan helt upptagna av Vitalis Nor-
ströms dotter, som på grund av mina ganska profana föredrag hade fått
för sig, att jag var den enda av ledarna som kunde förstå henne. Jag
tvivlade visserligen på att jag dugde till detta »med hennes eminenta
begåvning och hennes redan då stora filosofiska kunskaper, men har jag
kunnat göra henne lite gladare, så är mötet ej förgäves för mig», skriver
jag. Från den unga flickan fick jag sedan ett par mycket filosofiska brev,
av vilka jag här meddelar det viktigaste. Fullt så renodlat intellektuell
som hon här visar sig lär hennes senare levnad inte ha blivit, men vår
förbindelse avbröts snart genom konservativt skolfolk i Göteborg, som
ansåg mig alltför radikal. Breven visar bäst hur nära nog opersonlig vår
beröring var.
»J ag har noggrant beskrivit mötet och dess medlemmar för Pappa i hopp om att
till hösten få en artikel om »den allra nyaste nutidskvinnan». Jag måste tala om för
Lydia, vad Pappa sade vid ett tillfälle, som ett bevis på hur stel och oböjlig den ab-
strakta tanken är och hur svårt den har att komma ifrån vanan att skapa, när det
endast gäller att avmåla verkligheten (med verkligheten menar jag här tiden). Man-
nens psyke, sade han, är riktad på det allmänna, det abstrakta, vare sig det nu är
ett bankföretag eller ett filosofiskt system. Allt annat är för honom endast medel.
Kvinnans psyke däremot är adresserad till det personliga, det individuella, och det
allmänna är för henne endast ett medel, antingen att öka sina behag eller att glöm-
ma en sorg. Därför passar hon inte för det allmänna. På så sätt förklarar han den
besynnerliga uppenbarelse som kallas »nutidskvinna» och som utan denna förklaring
alldeles skulle omkullkasta hans teorier. Och det tjänar ingenting till att invända,
att det endast är för tanken som de rena typerna ha verklighet, och att de flesta
människor i tiden stå emellan dessa båda typer och förena båda sidorna hos sig. Mer
eller mindre, naturligtvis. Och lika oböjlig vore han nog också, om man sade, att
det kan vara så, att först när en människa lärt sig att leva och lida för en idé, blir
hon stark i det personliga samlivet. — Till och med Platon var en man som för mer än
2000 år sedan lät kvinnan i sin idealstat intaga samma plats som mannen.
Jag har verkligen inte mycket eget att bjuda på i tankeväg. Jag lever delvis på en
omstuvning av Platons ideer och Vitalis Norströms tankar. Min egen tanke har
som en okynnig pojke ramlat ned från ett torn och brutit båda benen av sig; ty
några vingar har den aldrig haft. Men den är ännu nog förmäten att hoppas på
tillfrisknande och för sista gången ta i, och det värre än någonsin. Till hösten kas-
tar jag alla egna filosofiska spekulationer över bord och med dem Platon, som då
har tjänat ut, och börjar i stället att karva i hjärnan för att så småningom få reda
på vad tanken är och om det bakom den finnes något objektivt. Men jag ämnar
ändå fasthålla min plan att ta allt från början, d. v. s. från grekerna. Och fröet till
den moderna psykologien ligger väl ändå i den kunskapsteoretiska frågan som först
uppstod hos de gamla sofisterna. Om möjligt ämnar jag därför gripa mig an med
den först. Filosofiens historia är ju ett av dess förnämsta begrepp.–––––-
Jag lever för att så långt möjligt är få tag på sanningen om tillvaron. Uppfyll
mitt liv med ett s. k. kvinnligt arbete och jag blir den odugligaste och olyckligaste
människa under solen. Allt har endast intresse för mig i den mån det hjälper mig
mot mitt mål, i motsatt fall är allt mig likgiltigt. Ett personligt förhållande, vare
sig vänskap eller kärlek, kan för mig aldrig bli mål, endast medel. Likaså min
egen utveckling, filosofien m. m. Sanningsbegäret har gjort mig till en fullblods-
egoist, i det jag endast lever för att tillfredsställa detta mitt behov. Du har blivit
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
